Jag är uttagen till att representera Sverige vid VM i Japan i mitten på maj.

Joseph Amendola, en 23 år gammal Amerikan gör 253kg LÄTT i klass 105kg. Film på det nedan…

Ja det är kul att fjärde året i rad få bli uttagen för att representera Sverige vid VM. Sen förra VM i maj 2018 så har min träning i bänkpress fram tills nu varit obefintlig egentligen. En komplex axel inflammation i supraspinatussenan gjorde träning omöjlig. Nu kan jag köra på igen och allt går bra, inte varit uppe på vikter dock. Det tyngsta jag gjort i en bänkpress sen augusti är faktiskt ”bara” 185 kg. Min axel höger axel som strula ser annars helt bra ut, inget är skadat eller trasig. Det var ”helt enkelt” bara en långvarig komplext inflammation, säger man.

Jag kommer tävla om jag förstått det rätt den 21 Maj, så är då på dagen i skrivande stund om 11 veckor. Var står jag nu då, jag väger ca 102kg, och är i ganska gott fysiskt skick. Träningen är regelbunden och jag har aldrig varit så frisk i från virus och baciller som nu. Förutsättningarna är kort och gott goda. Då med 11 veckor kvar till VM så går jag in i en lugnare vecka nästa vecka. Det betyder inte nödvändigtvis ”lättare” vecka i form av vikt, men träningen blir lugnare i set och reps. Jag har hållit mig till planen jag tvingades anpassa mig till i början av året, men jag har hållit mig till den nästan lite för väl. Jag har verkligen undvikit tunga vikter och senaste två månaderna är 140 kg det tyngsta som legat på stången.

Den 6 april ska jag tävla hemma i Hallsberg, det är första tävlingen jag gör i Sverige på nästa två år. Tanken var att inte lyfta tungt inför den, detta grundade sig i att jag i början av året fick ont av att lyfta över ca 100 kg. Nu kan jag obehindrat lyfta på 140 kg och upplever mindre smärta än jag för två månaders gjorde på 100 kg. Planen jag la i januari var att träna mig så stark jag kan på de lättare vikterna som inte gjorde ont, jag har gjort det och jag har nått en högre nivå en tidigare. Jag har på dagen 11 veckor på mig att göra det bästa för att leverera mitt bästa på VM.

Mer om tävlingen:

https://idrottonline.se/HallsbergsAK-Styrkelyft/Nyheter/nyheterpaklubben/jarnvagspressen

Förra VM blev mer eller mindre lite av en flopp för mig. Min topp infann sig några dagar innan tävlingen och på allt hade jag halt under fötterna. Jag kom vad jag ansåg som redo, men när dagen var slut så stod jag som 5a och var bevisligen allt annat än redo och kapabel till att vinna. Jag är inte arg på golvet för det var halv, eller på mig för jag blev toppad för tidigt. Jag tog med mig det, även om situationen givetvis var tråkigt. Tävlingen där på var EM och mina träningsförberedelser vad de sämsta någonsin pga axeln. Där emot var mina tävlingsförberedelser nog det bästa någonsin och jag triumferade märkbart över mina förväntningar. Till stundande VM har jag båda de erfarenheterna med mig, de med 10 års tävlande och ännu flera år tränande.

Jag har en ide om hur jag ska få till styrkan jag besitter nu och då inte bara ur bemärkelsen att jag gör en sjyst tung 2a, 3a eller 5a tng på gymmet.  Utan hur jag ska få ut den på tävlingsdagen. Jag vet inte vilka eventuella externa eller för den delen interna hinner som kan dyka upp nu, sen eller då. Det jag vet är att jag har sött på en del av de och kan nog hantera dem när de dyker upp, om inte annat göra mitt bästa för att hantera eller till och med finta problemen.

Att se en 23 åring komma mer eller mindre från ingenstans och 248 kg ger mig blandade känslor. En känsla är att jag har tränat för det är över 10 år, sen kommer någon får ingenstans och gör mer än mig sin första tävling (230 kg 2017). Dyker han upp på VM så har jag jätte svårt att se om jag kan matcha hans resultat. Det han dock har emot sig är att han är Amerikan, och många amerikaner har en tendens att inte kunna leva upp till sina siffror utanför Amerika. Jag säger inte att jag ger upp, jag säger att jag har ett nyktert verklighets perspektiv. Jag ska inte sluta med detta i år, jag har gjort det i tio år och jag kan inte se några tecken på att det är på väg att ta slut.

Om jag vinner VM i år eller om tio eller tjugo år tror jag inte är det viktigaste för mig. Jag ser nödvändigtvis inte upp till den eller de som vann VM en eller två gånger på en kort karriär. Jag ser istället upp till de som över flera år gjorde vad de kunde för att försöka vinna VM, som trotts motstånd och kanske orättvisa nötte på och nötte på. De kanske inte nådde guldet, men då och då kom upp på pallen. Den ihärdiga lusten är vad som driver mig och jag inspireras av, inte den medgörlige fallenheten. Även om den i sig kan vara inspirerande. Sen skulle jag väl kategorisera mig mellan de båda. Jag har en medgörlig fallenhet, men kanske mer en ihärdig lust.

Den possessiva känslan jag tar med mig från amerikanens 253 kg bänk är att den var på 253 kg. Nivån höjs och då höjs kraven. Hade jag lyft 227,5 kg VM 2017 och det hade givit mig ett guld hade jag givetvis varit glad för det. Dock jade jag, jag för jag är den person jag är känt mig som en ”plats” världsmästare. Då förutsatt givetvis att jag inte skulle fortsätta och kämpa om VM titeln. Det finns folk som tycker mitt tankesätt kring detta är fel och man inte kan tänka så. Dock finns det ofta ett visst mönster hos dem som inte stämmer överens med mig i personliga värderingar.

Nu på fredag ska jag göra så många reps jag kan på 150 kg. Om det vill sig väl och resultatet landar på +20 reps och utan smärta kommer träningen kastas om baserat på det. Jag kommer inte börja köra tunga singlar rakt av, men låta vikten på stången klättra. Ni som vill kan håller er uppdaterade på youtube, där landar alla mina bänk set. Sen även på min instagram, men också här i min tränings journal.

Youtube:

https://www.youtube.com/user/rejsingbil/videos?disable_polymer=1

Instagram:

https://www.instagram.com/josef_eriksson/?utm_source=ig_profile_share&igshid=1wrz102fz1ppv

Träning Journal:

http://www.bankpress.nu/category/traningsjournal/josef/

Josef Eriksson