www.bankpress.nu

Tillbaka Till Styrketräning

Det har hänt mycket i styrketräningsvärlden de senaste 20 åren. Idag finns det fler träningsanläggningar än någonsin med fler inriktningar än någonsin. När jag började röra mig runt i gym under 2000-talet fanns det i princip två typer av ”styrketräningsanläggningar”: Det var gym och lyftarklubbar. Sedan kunde det givetvis finnas lite mer nischade ställen som till exempel bodybuildinggym eller liknande, men det var inte det vanligaste. En lyftarklubb förr var lite mer lyftarklubbig och ett gym var lite mer gymmigt. Sanningen att säga – det som var ett top notch gym då, överlever inte idag.

 

Ett gym på 2000-talet, ett allmänt framstående gym då, bestod ofta av nästan enbart maskiner och konditionsmaskiner. Ju mer låst maskinen var vid en rörelse desto bättre. Det kunde finnas en liten del med fria vikter, men det var inte alls säkert. Om det fanns var det ofta inte mycket att ha. Då behöver vi inte jämföra med lyftarklubbar, utan vi kan jämföra med kommersiella gym idag. Även gruppträningar i olika slag blommade ut. Du kunde göra allt från att cykla, pumpa skivstång och slåss med boxningshandskar på mitsar i grupp. Lyftarklubbarna då hade en lite ruffare, tuffare aura och ett generellt smalare utbud vad gällde utrustning som inte vara tävlingsrelaterad.

Idag ser det helt annorlunda ut vad gäller träningsanläggningar. Det vanliga kommersiella gymmet har ett mycket bredare utbud vad gäller fria vikter. Stora funktionella ytor där bara fantasin sätter gränser och komplexare maskiner. Lyftarklubbarna har också tagit ett hippare steg där man fräschat upp sig och gjort sig attraktivare för gemene man. Till detta har det har det uppkommit renodlade strongman- och strongwomangym, något som egentligen knappt fanns för några år sen. Oftast var det då ett par kompisar som hade lite utrustning eller att det fanns längst bak och skräpade på en lyftarklubb. Den största kioskvältaren sedan 2000-talet vad gäller träning måste ändå vara Crossfit. Det kom, det sågs, det segrade. Nu finns det Crossfit-boxar eller liknande funktionella träningslokaler runt om i hela landet.

Parallellt med den här explosionen av hur träningsanläggningar ändrat form har även medlemmarna i anläggningarna ändrat form. Innan explosionen hade vi gymmaren, den som gick till gymmet för sitt 45 minuter långa Nautilus-pass eller/och gruppass, vi hade kroppsbyggarna eller de aspirerande kroppsbyggarna, lyftarna inom styrkelyft och tyngdlyftning och de halvt aspirerande lyftarna och sedan hade vi den kategorin jag vill lyfta här: den styrketränande individen. Den som på lyftarklubbarna kallades för motionär och på gymmen var den som höll till både bland fria vikter och maskiner. De finns än idag, de där styrketränande, men jag tycker de är relativt färre och att deras rättigheter lätt försvunnit. Jag ska förklara varför.

Förr kunde du mer eller mindre tävla i endast kroppsbyggning, styrkelyft eller tyngdlyftning. Sedan fanns det en liten tapper skara som tävlade i strongwoman och strongman, men inget mot idag. Idag kan du tävla i kanske åtta olika fysiksporter, om inte mer? Inom styrkelyft så finns både klassiskt och utrustat, där den klassiska lyftningen öppnade ögonen för den styrketränande motionären. Du kunde bara lyfta och behövde inte investera tid och pengar på utrustning. Du kunde lyfta av den anledningen du började lyfta. I tyngdlyftningen började det svämma in folk från Crossfiten. Genom allt detta blev fokuset på den funktionella träning, den strongmanliknande träningen, populärare och man utökade till flera viktklasser för damer och herrar. Dessutom ett större spann av amatör- eller folkklasstävlingar.

Möjligheten att tävla inom en styrketräningsinriktad idrott har aldrig varit så lätt eller accepterad. Till allt detta kom sociala medier som varit ett fantastiskt verktyg för att sprida dessa olika sporter. Därmed kom det nästan en ytterligare kategori. Inte en tävlingskategori, utan en ”träna för att se bra ut på nätet”-kategori, träningsinfluencern. Du tränar för att primärt se bra ut på bilder och kan därigenom få en stor spridning på nätet. Kan du inte bli en stor träningsinfluencer kan du alla fall försöka och köra på samma stuk.

Mitt i allt detta tycker jag att platsen och utrymmet har försvunnit för den glada, styrketränande motionären. Den styrketränande motionären är idag bara ett steg från att landa i någon av de olika tävlingskategorierna. Ofta prackas det på dem också, jag själv har stått för mycket prackande. Man uppmanar dem att satsa på någon tävling de själva kanske inte vill egentligen, men man övertalar dem att de nog har tillräcklig kapacitet för att minsann kunna bidra med något. Allt de ville var ju att få träna för tränandets skull. De mådde bra av det och tyckte det var kul och borde få fortsätta så.

Givetvis tycker jag att man ska kunna får testa på att tävla i en, två eller alla olika sporter. Jag tycker även att man helt kan låta bli det. Man kan få gå till gymmet, boxen eller klubben och träna för att man vill träna. Det är inte mer än rätt.

Så det jag vill göra här är väl att jag vill slå ett slag för den alldaglige, styrketränande motionären. Styrketräna för styrketränandets skull, sedan får du gärna låta bli att kalla dig för en Powerbuilder. Kalla dig istället gärna för en styrketränande motionär. Det finns en heder och stolthet i det tycker jag.

Hur vet man då om man är en styrketränande motionär? Får man vara det även om man tävlat i något? Eller om man har planer på att kanske tävla i något? Ja, absolut! Min bild av den styrketränande motionären är att ens träning består av baslyften, men inte alls med samma precisionsfokus som en tävlande lyftare. Man kan köra böj, bänk och mark, lite militärpress och då och då drar man till med en styrkevändning. Fast man kan nöja sig med ett av dem lyften en gång i veckan. Efter baslyftet kör man lite övningar som involverar liknande muskler som baslyftet för dagen gjorde. En klassisk byggarsplit där man inleder med ett baslyft.

Med den typen av träning får man en fin grund för att om man någon gång skulle vilja tävla i någon av de olika styrketräningsinriktade idrotterna. Skulle det vara så att man inte vill det, ja, då har man en fin grund ändå.

Känner du dig igen i den styrketränande motionären? Eller vill känna igen dig i den men inte vet var du ska börja? Eller du kanske rent av är ny inom styrketräning och vet inte vad du vill ännu. Då kan det vara en bra start att bra bli en styrketränande motionär. Kanske vill du bara ha en struktur i din träning?

Om något av detta stämmer in på dig så har vi här tre program för den styrketränande motionären. Varje program är ett 6 veckors program med fyra pass i veckan. Programmen är på olika nivåer baserat på hur länge man tränat, hur avancerad man är och hur mycket tid man har. Klicka på programmen för att få en mer omfattande beskrivning.


Tillbaka till Styrketräning – del 1! – Ett nybörjarprogram för att bygga en grund inom styrketräning.

Tillbaka till Styrketräning – del 2! – Ett program för dig som vill bygga muskler och styrka med basövningar.

Tillbaka till Styrketräning – del 3! – Ett avancerat styrkeprogram med kroppsvikts- och basövningar.

Josef Eriksson

Liknande inlägg

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.