BÄNKPRESS VM

Ja, har man läst inläggen om min träning inför bänk VM innan så vet man att de sista typ 10 dagarna var lite stökiga. Först får jag reda på att min start dag ändras. Ingen jätte katastrof, men ändå något att ta hänsyn till. När jag får reda på det lägger jag om träningen och bestämmer mig för att tävla på lördagen. Detta är då en vecka innan tävling. Dagen efter jag bestämt att jag ska tävla en vecka innan tävlingen, torsdag den 21 oktober, så uppmärksammar jag att covid har börjat ta fart i Litauen. Litauen är Europas näst mest drabbade land. Jag tror fullt och fast att VM ska blåsas av och ställer in mig på att inte åka.

När fredag kommer så har man inte sagt något om att ställa in VM. Allt ska fortsätta som planerat. Jag själv känner mig inte helt bekväm i att åka så jag skriver ett meddelande till landslags ansvarige att jag inte ska åka. Innan jag klickar skicka så tänker jag att jag väntar med att ställa in 100% till onsdag den 27 oktober. Den dagen mitt flyg går. Här är jag också lite blandad i huruvida jag ska tävla hemma lördagen den 23 oktober. Hur som bestämmer jag mig att tävla och det får bli vad det blir.

NOCCO SKUM NISSE
399 kr / Flaket

Ingen super succés. Missar andra lyftet, men sätter tredje. Det har aldrig hänt. Jag har aldrig missat ett andra lyft och sen klarat det i tredje. Det var inte tekniskt off eller så, jag var bara inte där i huvudet. Jag hade checkat ut sen ett par dagar. Nu var det en vecka var till VM och allt kändes så där. Fick dessutom lite ont i bröstet. Något som dock inte visade sig påverka VM alls. Kände heller inget dagen efter eller nu.

När onsdagen kom och det var dags att åka så åkte jag. Jag bestämde att om det inte blir inställt av någon anledning så måste jag åka. Vi kom ner onsdagskväll jag, Annika Zelander och tre juniorer jag tärnat inför VM. Vi tävlade på samma hotell vi bodde och det var bra allt som allt. Det enda dåliga med tävlingen i mitt och andras tycke var att det var olika bänkar man värmde på och tävlade på. Att de var olika är inte en jätte grej så sätt. Det var det 2019 med. Båda modellerna var Eleiko, men den vi tävla på var den nya hårda modellen. En hård och dyna man inte alls kan sjunka in i som en vanlig dyna. Vi visste inte på förhand att det skulle vara den nya bänken med hårda dynan. Jag hade kontakt med Eleiko säker fyra gånger inför som sa att de inte sålt/skickat någon ny bänk till Litauen. Hur den hamnade där vet jag inte. Gissar att IPF tagit in bänkar som sen fraktats eller annat. Så först när dagarna innan vi reste såg vi att det var den bänken.

Normalt brukar jag hinna köra ett eller två pass på plats innan tävlingen, men eftersom mitt bröst spökade fick det vara. Jag såsade mest runt på tävlingarna, coachade lite, badade lite i spat och åt. Allt i trevligt sällskap. Jag har aldrig känt mig så oladdad inför en tävling. Det kändes som jag var där som supporter och coach, inte tävlande. Jag brydde mig inte om att trissa upp mig inför tävlingen. Kände jag intet driv skulle jag inte tvina fram något, det där kommer när det kommer.

Under tävlingarna noterade jag att flera underpresterade. Såg många visa god form på uppvärmningen, men ha det struligt på tävlingsbänken. Vissa har aldrig tidigare kört på hårda dynan, alla fall inte tungt. Så för dem blev det nog en chock. Fördelen med dyna var att den hade ett utomordentligt fäste. Så för mig alla fall kändes det bra fram till att man skulle sänka stången, då började det spöka. I och med att dynan är så hård blir den närmare en planka än dyna att bänka på. Så om vi tänker en vanligt dyna. I den kan man trycka ner sig säkert minst två centimeter. Då samtidigt som rumpan bara ligger ann mot dynan. Det gör att man hamnar högre med höften kontra skuldrorna mot om man skulle ligga på en hård dyna eller planka. Man får alltså praktiskt sett ett rövlyft på en mjukare dyna utan att det är det.

Till det så är det så hårt att bröstryggen, den delen som ligger i bänken när man trycker ifrån. Den ytan är mindre än på en mjukare bänk. På allt detta så blir all form av rörelse i skulderbladen känsligare. De ligger mer på en hård yta än i en mjuk yta. Så det finns många små parametrar som spelar in där jag tror den med höftens position är mest betydande. Därför jag tror vi ser de med extremare vinklar och kortare lyftväg straffas mest. Om någon har 30 cm lyftväg och får lyfta 2 cm till är det lite sak samma, men för någon med knappt 10 cm så blir 2 cm ganska mycket.

Även dem som tränat på den nya bänken och inte haft några problem med den eller upplevt den sämre märkte först vid bänk bytet skillnaden. Så dagen innan min tävling pratade jag med Anders Henriksson som också tävlade i 105an samt ett gäng norrmän och en finne att det nog är säkrast att gå in upp till tio kilo lättare än man tänkt sig. För egen del så hade jag inga större förhoppningar om guld. Jag var ganska säker på att alla mina topp konkurrenter skulle vara i fin form. Vi var fyra som på pappret skulle slåss om pallen. Denis Malchikov från ryssland som gjort 237,5 kg. Antolii Novopismennyi  från Ukraina med 231 kg och Denis Rybak från Kazakstan med 230 kg. Denis Rybak mötte jag på VM i Texas och slog. Målet var att slå ut någon av dem, jag hade högre lott på alla utom Antolii, men var lättast av dem.

TYNGRE TOMTEGRÖT

1 st påse för 139 kr, 2 st påsar för 249 kr med koden: GRÖT

Jag lämnar in 212,5kg som ingång då min ranking är 220 kg. Det jag gjorde på EM 2019. De andra killarna lämnar högre ingångar än de kommer att gå in, utom Denis Rybak. Min uppvärmning känns fantastiskt och allt rör sig fort. Så här bra har formen inte varit ett enda pass under träningen mot VM. Jag ser att det även ser bra ut för de andra när jag sneglar på deras lyft. Sista jag gör är 210 kg och det känns super bra! Trotts det vet jag att det blir annat på bänken ute så måste hålla mig reserverad. Sen som jag alltid säger till alla! Ingen har gjort en dålig tävling på grund av att de gick in för lätt.

Ingången sätts till 217,5 kg för mig. En vikt som i starten kommer ge brons och sätter mig i ett fördelaktigt läge för att klättra vidare. Första vändan går bra, men jag känner att det inte alls är känns samma som på värmet. Bänken ställer till det för mig en aning, framför allt när jag ska låsa ut känns det som jag kommer ur banan. Inget som syns på video, då lyftet går tillräckligt fort. Ryssen och Ukrainaren sätter sina men Kazaken missar. Jag ligger tvåa på 217,5 kg inför andra vändan. Jag ville höja så lite som möjligt för det kändes off. Så vi lägger in 222,5 kg som i bästa fall kan ge brons placering efter andra rundan.

I andra rundan är mitt fokus fortfarande att bara få med medalj och jag räknar inte jätte mycket på de framför mig. De som går över mig i vikt är då Ukrainaren, Kazaken och Ryssen. På samma vikt har jag en finne, men han är tyngre än mig. Sätter vi alla sen så kommer jag ligga fyra, men jag hoppas att Kazaken ska bomma andra likt han gjorde med första. Jag gör mina 222,5 kg knackigt och dåligt. Här syns tydligare det jag i första lyftet kände av. Jag måste byta skulder position i utlåsningen för att trycka ut armen och låsa. I efterhand har jag fått höra att alla räknade ut mig här, kanske inte svenska coacherna då, men åskådare och motståndare.

Jag ser fyra man gå efter mig i andra rundan. Det är inget som är givet på pappret att man ska ro hem då. Att det fanns en möjlighet att göra det trodde jag väl inte heller. Jag ville ha en medalj att komma hem med så jag inte åkte från min familj för ingenting. När alla lyft i andra kan man börja räkna bort några. Kazaken har missat 220 kg, sen 225 kg och går för 230 kg, vi alla är ganska överens om att han inte kommer få 230 kg. Ryssen har 227,5 kg och Ukrainaren 225 kg. Bakom mig har jag en finne på 222,5 kg som är tyngre och en Litau på 215 kg som ska gå för 222,5 kg och är lättare. Dessutom Anders Henriksson som ska gå för 227,5 kg i sista. Status är alltså att om Henriksson, finnen och Litauen samt Kazaken sätter sina och inte jag. Då är jag sjua. Det var samma scenario i Texas 2017. Hade jag satt min sista hade jag vunnit. Nu missade jag men fick silver. Hade alla andra klarat sin sista hade jag gått från tvåa till åtta.

Anderas Lind, svenska coachen ger mig här mitt i allt en komplimang, det var inte det han skulle, men det var så jag tog det. Han säger ”Nu måste du göra den här Josef Eriksson grejen och säga precis vad du kan göra”. Jag säger att jag gör 227,5 kg, men om jag måste trycker jag upp 230 kg. Sagt och gjort. I sista vändan lämnar vi in 230 kg. Lyckat lyft kan ge VM guld, misslyckat kan bli 7e plats om alla andra sätter sitt.

Alla innan mig går in och missar, det betyder att jag kommer ha medalj. Vilken medalj är ännu inte klart. Det är jag och ryssen Denis Malchikov kvar. Han är tyngre så måste upp 2,5 kg på stången och lyfta efter mig. Jag tänker att har jag ändå gått igenom att ta mig hit trotts att jag inte ville kan jag göra det bästa av det när jag ändå är här. Tredje lyftet på 230 kg går upp och det är ledning på VM. Efter lyftet går jag runt bak in i tävlings arenan där publiken sitter. Jag står bakom mina svenska kamrater när jag ser ryssen missa och hur glada de alla var för min skull. Trevligt folk det där. Det enda jag kan tänka och det enda jag får ur mig är ”That’s the way she goes”.

Det finns mycket mer att säga och skriva om VM. Inför tävlingen, runt om den och efter. Jag ska göra det, men inte nu. Här har ni det väsentligaste från min tävling väl vid tävlingen. Det kommer komma ut video från de sista fem veckorna inför ink min tävling i Hallsberg. Kommer också prata om VM i tyngre Radio. Just nu så vilar jag från bänken till och med 15 november så jag kan komma tillbaka i gott skicka och träna för VM i Kazakstan. Så om 29 veckor är min ambition att flyga till Kazakstan och försvara min titel som världsmästare.

Som så många gånger förr kan du, du som vill och har möjlighet så handla hos tyngre genom länken tyng.re/josef_eriksson på så vis år jag en hacka och du stöttar mig mot VM. Det gör att jag kan lägga mer av min fri tid på videos, texter och podcasts. Tack för att du lästa och ha det så bra!

Josef Eriksson