PROFIL | Louie Simmons – Styrkelyftare
Louie Simmons – Styrkelyftaren
1947-10-12* – 2022-03-24 †
Louie Simmons var mycket, men den här texten är en sammanfattning av han styrkelyftande från början till slut.
Min relation till Louie Simmons och Westside Barbell
Jag upptäckte själv Louie Simmons någon gång i mitten av 2000-talet. Under 2005-2007 hade jag många intensiva styrketräningsperioder. Under dessa perioder så googlades det mycket på min vita tjockskärm. Sakerna som googlades var bänkpress, bench press och world records. Under den här tiden var Westside Barbell väldigt stora inom styrkelyftskretsar och hade bevisligen slagit även på internet. Där såg jag de första bilderna. Vissa bilder minns jag mer än andra, inte bara på Louie utan även de bänkpressarna de hade under 2000-talet. Bilden på Louie är en av de kanske mer ikoniska bilderna där han knäböjer på tävling. Svartvit bild tagen på 80-talet.
Det var inte så mycket mer än det. Någon video dök upp här och där med tiden. Jag förstod att de körde boxböj, hade mycket kedjor och band på stängerna och mycket annat konstigt. Framförallt var de dopade och hymlade inte ens med det. Som grädde på moset så körde de utrustad lyftning och i flera lager till och med, så kallad multy-ply. Där växte inte bara ett avstånd till Louie Simmons och Westside Barbell, utan en ren avsky. Under första halvan av 2010-talet så tyckte jag väl mer eller mindre att någon som refererade till Westside eller Louie på annat än nedlåtande eller komisk bemärkelse var tappad bakom en buss.
Vad skulle jag, eller någon annan som inte vill dopa sig lära sig av Louie Simmons och Westside Barbell? Om man kör utrustad styrkelyft då? Ja, då kan du ändå inte lära dig något för de kör multi-ply, och just det: DE DOPAR SIG! Sen kom en vändning hösten 2015…
Jag är väldigt begränsad i min höft. Något jag varit sen barn. Hösten 2015 ramlade jag ihop andra gången med 200 kg på ryggen i en knäböj för höften sköt till. Det hände nog inte mer i det än att höften hade gjort lika ont som om jag klarade det, eller ondare. Jag låg kvar på golvet några sekunder extra, men det kändes som minuter. Jag tänkte att jag måste ge upp det här med knäböj helt, eller hitta ett annat sätt att göra det på. Då slog det mig, okej… jag har faktiskt inte provat boxböj. Då kan jag i alla fall inte falla ihop så här.
Där och då började jag grotta ner mig i Louie Simmons arbete, förmodligen mer än många andra gjort. Det här pågick aktivt i ca 5 år. Resultatet blev att inte bara min höft blev i bättre skick utan även rygg och axlar fick mycket nytta av detta. Detta för egen del, sen inte att tala om alla som jag i min tur skulle kunna hjälpa med samma principer.
Vem var Louie Simmons?
Louie Simmons föddes i Columbus Ohio den 12 Oktober 1947. Det var en annan tid att växa upp i samt att hans far, baserat på vad han berättat, var hård. Inte att han hade elaka föräldrar, men hårda. Han hade även en syster, men verkar inte vara så nära sin familj då han nästan aldrig nämnt dem. Han spelade baseboll som grabb och det vad därifrån hans idrottsliga drivkraft kom. Redan som grabb fick han sitt första skivstångsset och började tidigt styrketräna och tävla i tyngdlyftning. 1966, innan han ryckte in i armén, var han på en styrkelyftstävling. Styrkelyft var vid den tiden väldigt nytt. Han fastnade för det och fokuset under tiden i armén skiftade.
Han började läsa allt om styrketräning. På den tiden bestod tyngdlyftning av ryck och stöt, men även press. Styrkelyft bedrevs helt utan utrustning i form av dräkter. Där läste han också för första gången om Bill ”Peanuts” West och hans gäng nere i Culver City, Kalifornien. De var innovativa i sin träning. De hittade på många nya övningar och metoder för att boosta sin styrka. Gymmet de tränade på är vad som idag kallas ”The Original Westside Barbell”. Det var alltså från dem Louie tog namnet officiellt 1987 för att hylla männen och klubben han lärt sig så mycket av.
Louie tog mycket av grabbarna i Culver City, som han läste sig till genom tidningarna. Övningar som goodmorning, boxböj, marklyft från block och klossbänk. Dessutom hur de lade upp träningen och de olika varianterna. Här lärde sig Louie bland annat att boxböj var något som för honom fungerade väldigt effektivt.
När Louie kom hem från militären 1970 så började han med två saker. Tävla i styrkelyft och ta testosteron. Han ska ha gått på testosteron ända sedan dess, till dagen han dog. Något att ta med här är att testosteron vid denna tidpunkt inte var förbjudet inom styrkelyft. Det blev det först 1981. Så med synen man har på doping i Sverige idag är det lätt att inte annat än se ner på detta. Men det var en annan tid, i en annan kultur samt en väldigt speciell man. Den första inom de olympiska spelen som åkte dit för otillåtna substanser var dessutom en svensk. Hans-Gunnar Liljenwall förlorade sitt brons vid OS 1968 för att ha använt otillåtna medel. De otillåtna medlen var alkohol.
Westside Barebell Culver City
Under 70-talet började Louie tävla aktivt i styrkelyft, och han klättrade i rankningen. Det lyft som fungerade bäst för honom var knäböj. Redan 1971 slog han ett amerikanskt juniorrekord på 256 kg i 82,5 kg klassen. Senare 1973 böjde han 285 kg i 82,5 kg klassen utan någon utrustning. Det var så att IPF bildades i slutet av 1972 och man tillät inte bälte, knälindor eller handledslindor. Louies lyft var då över världsrekordet som låg på 272,5 kg. Vidare under 70-talet tränade Louie hemma i sin källare. Han fick sällskap av andra i sin hemstad som tränade och tävlade med honom. Många blev framgångsrika och till slut blev de så många att de fick flytta ut i garaget. Med åren kom gymmet att ändra plats och fokus, och bli det Westside de flesta känner det som.
Det gick bra för Louie och i februari 1973 gjorde han en total på 750,5 kg i -82,5 kg klassen. Detta gjordes helt utan utrustning. Det här resultatet var 9 kg bättre än vad Vince Anello gjorde vid VM några månader tidigare. Till saken hör att Vince hade bälte och lindade knän den tävlingen. Här hade Louie bra momentum och gasade på hårt, lite för hårt. Vid ett tungt set goodmornings tappade han koncentrationen och fokus. Stången tryckte ner honom och han bröt ryggen. Han blev bunden till kryckor under en längre tid och kunde inte hitta något som gjorde att han kunde träna eller bli bättre. Han testade sig fram och märkte att om han la sig på mage och reste benen bakåt fick han kontakt i ryggen så musklerna fick pump, men ingen smärta i ryggen. Detta blev hans väg tillbaka och vad som sen skulle komma att bli “reverse hyperextension”. Här började vägen tillbaka.
Vid amerikanska mästerskapen 1979 var han väldigt nära att komma tvåa bakom Larry Pacifco, men lokalen var varm och stången hal. Så den gled ur hans grepp och i ett försök att krama åt den så drog han sin biceps. Året därpå vid YMCA Nationals vann han istället. Det var ett nationellt mästerskap som arrangerades av organisationen YMCA, som stod för många av träningslokalerna i USA. Lite som kommunala gym/atletklubbar i Sverige förr i tiden. Detta var inte lika prestigefyllt som vanliga nationals, men det var med bra lyftare. Dave Waddington, Steve Wilson och Roger Estep för att nämna några. Louie gasade på under 80-talet och gled över till förbundet APF från USPF. En anledning var att man inom USPF, den IPF-anslutna organisationen, började testa för doping. Eftersom Louie visste att han inte hade något intresse av att sluta med det så bytte han förbund. Många andra hängde kvar till de åkte dit och inte fick stanna.
Tyvärr så varade inte denna framgång allt för länge. 1982 gav han sig på 329 kg i boxböj till låg höjd. Han hade två kvinnliga passare som inte orkade bära vikten och hade satt sfafetypinnarna för lågt. Han missade böjen och blev tvingad framåt med stången på nacken. Med rumpan fast på boxen och nacken nedtryckt av 329 kg så bröt han ryggen ännu en gång… Efter detta kom den andra stora vändningen. Nu var det inte bara övningarna som skulle ändras, utan systemet man tränade efter. Han började studera vad som nu kallas Conjugatemetoden. Detta blev ett av Westsides stora flaggskepp, som även Revers Hypern blev.
I slutet av 80-talet gav Louie med sig i sitt tävlande i styrkelyft. Det blev en del bänkpresstävlingar, men inget mer. En dålig rygg och ett knä som gav med sig var för mycket. Med 80-talets utrustning i böj och mark nådde han en total på 922,5 kg i 110an 1987, och den bästa totalen i 100 kg klassen var 885 kg vid YMCA nationals 1980. Efter att inte tävlat i styrkelyft sedan 1987 blev det 1997 en comeback. Sporten hade ändrats mycket på de 10 åren inom de otestade förbunden. Man hade nu en stång för böj, en för bänk och en för marklyft. I böj använde man sig av en monolift . Invägningen skedde nu inte två timmar före start utan 24 timmar före. Den personliga utrustningen var nu också vad man kallade för multy-ply.
Som 50-åring tog sig Louie tillbaka in i sporten. Han blev snabbt konkurrenskraftig i totalen, men även bänken stack ut. Han var rankad 12:a i styrkelyft för alla ålderskategorier som 50-åring med 868,6 kg. I bänken var han rankad 4a på 258,5 kg, till och med före JM Blakley. Året därpå rankade han sig som 4:a i världsrankingen i Multy-ply i alla ålderskategorier med 930 kg i 110:an. 1999 var han 3:a i 110:an på 952,5 kg. De två lyften han troligen var mest nöj med i sin karriär var nog ändå hans 600 lbs / 272 kg bänk som 50 åring. Ingen annan var nära det i samma ålder och det var inte ens en handfull i samma viktklass som bänkade mer då. I böj var det hans 417,5 kg böj som 52-åring. Senare, 2003, lyckades han också med ett personligt rekord i marklyft på 324,3 kg, eller 715 lbs.
Under 2010-talet fick Louie avveckla sitt tävlande för en sista gång. Kanske var detta bästa tillfället för honom också. Han började träna på 50-talet med ett viktset han fått av sin far. Han tävlade under 60-talet i tyngdlyftning och vidare under 70-, 80-, 90- och 00-talet i styrkelyft där han under alla decennier lyckades ranka sig i toppen oavsett ålderskategori. Sedan 80-talet var han ett återkommande och känt namn i “Powerlifting USA”, som till dagen tidningen lades ner var den världsledande informationskällan för styrkelyft. Så man kan utan tvekan säga att Louie Simons och hans arbete med Westside Barbell var världsetablerat.
Tiden för att lämna sitt tävlande och få skörda frukten av allt annat jobb kanske inte var så dumt, även om det inte var det han ville. Även om sociala medier, internet, videos och podcast fanns före 2010-talet i viss mån var det under det årtiondet som vågen var störst. Westside var tidigare en hemsida och hade några videos på Youtube. Nu klev Westside Barbell hårt in på Facebok, Instagram, Youtube och Podcast. Louie själv gästade många podcasts. Den onekligen största podden han gästade var The Joe Rogan Experience. I avsnitt 854 så kommer Joe Roagn till Westside Barbells lager och spelar in podcast med Louie Simmons. Mannen som får världens största namn att flyga in till honom måste åka till Louie Simmons för att få spela in podcast med honom.
Arbetet som gjordes och delades på internet var det huvudsakligen Tom Barry som skötte. En praktikant från Irland som kom dit under 2000-talet. Tom hjälpte att modernisera Westside och producera videos, podcasts och annat innehåll på nätet. Man satte även upp Conjugateclub. En hemsida med massor med nytt som gammalt innehåll från Westside barbell. Under denna tid fortsatte Louie träna och i vissa övningar skulle han tydligen kunna göra ganska bra ifrån sig upp i åren.
Under 2020-talet hade Louie tappat fart. Hans kropp hade tidigare givit med sig. Orken var inte där i samma utsträckning och hälsan var inte vad den brukade vara. Den 24 mars 2024 gick han bort i sitt hem med sin fru Doris Simmons. Den sista inspelningen som gjordes med Louie Simmons var av John Welbourn i Power Athlete Radio Episode 600. Avsnittet spelades in inte långt före Louie gick bort och släpptes kort därefter.
Louies bästa lyft på tävling
Knäböj: 417,3 kg – Multi ply -110 kg / 2000
Knäböj: 372,5 kg – Single ply -110 kg / 1987
Knäböj: 285 kg – Klassiskt – 82,5 kg / 1973
Bänkpress: 272,1 kg – Multi ply -125 kg (vägde precis 110 med avsikt) / 1998
Bänkpress: 240,4 kg – Single ply -110 kg /1990
Bänkpress: 225 kg – Klassiskt -100 kg / 1984
Marklyft – Sumo: 324,3 kg – Multi ply -100 kg / 2003
Marklyft – Smalt: 327,5 kg – Single ply -100 kg / 1981*
Marklyft – Smalt: 303,9 kg – Klassiskt -82,5 kg / 1973
*Louie drog 327,5 kg smalt i marklyft vid Buckey Open 1981, men bommade ut sig i knäböj så fick det inte som resultat.
Övriga resultat är att han ska ha boxböjt kring 330 kg till en box som gick under parallellt djup på en kroppsvikt av ca 100 kg. Detta med som mest ett bälte på sig. I bänkpress gjorde han som mest 233,6 kg tng i gymmet.
Här kan du lyssna på tre avsnitt av Tyngre Kraftsport där jag berättar om Louie Simmons i tre olika delar. Det är avsnitt 137, 138 och 139 av Tyngre Kraftsport.
Detta är en berättelse om Louie Simmons egna lyftarkarriär. Det finns mycket mer att säga och lägga till detta. Så även om allt runtomkring. Övningarna han kom på eller polariserade, människorna han hjälpte och sättet han valde att göra saker.
Josef Eriksson
