Intervju med Marcus Grahn
Namn: Marcus Grahn
Född: 1990
Längd: 179-180 cm
Vingspann: 189 cm
Vikt: 94-95 kg
Från: Mora
Bor: Eskilstuna
Började styrketräna: Hmm svårt att säga exakt, har alltid tränat i någon form. Det började mer med kroppsviktövningar eller annan slags fysträning i hockey och fotboll.
Började tävla: 2007
En bra film: Kung Pow- Enter the fist
Varför började du med bänkpress?
När vi styrketränade som ett komplement till vår hockeyträning så var det väldigt kul och jag tyckte att jag var bra på det.
Minns du vad du gjorde i bänkpress första gången?
Har för mig att jag gjorde 2st reps på 70kg när jag körde med fri stång första. Dock så hade jag tränat armhävningar, dips och testat pressa i någon maskin innan det har jag för mig.
Hur gick ökningarna första året, på stången och på vågen?
Min första tävling i maj klarade jag 125 kg på och i slutet av året var mitt bästa tävlingsresultat 130 kg, båda resultaten var i klass -90 kg. När jag började tävla och skulle köra styrkelyftsträning så hade SSF ett träningskompendium. Enligt mig var det väldigt lite träning och därför hände det knappt något med min utveckling första tiden jag började tävla. Sedan till året efter började jag träna mer och ökade då från 130 kg till 155 kg i samma viktklass -90 kg.
2008 vann du ungdoms SM i bänkpress i klass -90 kg, du slog även svenskt rekord för ungdomar. Hur länge var du inställd på att vinna tävlingen och slå rekord
Tankarna kom nog i början på året 2008. Sedan la jag upp min träning mot att försöka slå rekordet fram tills SM i November senare samma år.
Du tävlade två gånger samma dag när du vann ungdoms SM. Först som ungdom där du vann och gjorde 151 kg sen med juniorerna där du gjorde 155 kg. Var 155 kg det du tänkt att du skulle klara den här dagen?
Mitt största mål var att ta guldet som ungdom och ta svenskt rekord med 151 kg. Sedan om det blev mer än 151 kg så var det en bonus. Själva programmet jag körde var upplagt för att klara av 155 kg i en maxning på slutet, så visst fanns tankar på mer också. Jag körde Russian Squat Routine de sista 6 veckorna inför tävlingen.
Juniorerna du mötte hade bänkpress-tröja på sig, något man inte fick ha som ungdom på den tiden och klassisk lyftning var inte en officiell tävlingsform. Du kom femma på 155 kg och ettan gjorde 165 kg, som dessutom var tyngre än dig. Så du var nog den starkaste även där men kom femma. Hur kändes det att först vinna sin klass och sen komma femma med de du skulle möte året efter?
Kommer nog tyvärr inte ihåg exakt hur jag tänkte, men det måste nog ha känts hoppfullt =)
Med det sagt, hur kändes det att du egentligen borde vinna även junior klassen om det var utan tröja?
Kommer nog tyvärr inte ihåg exakt hur jag tänkte, men det måste nog ha känts hoppfullt =)
Året där på, 2009 var du junior och tröja var tillåtet. Du kom sjua på 155 kg och lite lättare på vågen. Hur gick den tävlingen? Och hur var det att nu komma sjua mot ettan Mattias Ivarsson som var en junior gigant i -90an på den tiden som gjorde 215 kg? Kändes det som ett omöjligt steg att kunna konkurrera om guldet igen?
I början utav 2009 så provade jag tyngdlyftning och körde det någon månad tills jag fick ont i ryggen. Så då satsade jag mer på bänkpressen igen mot hösten. På SM gick jag in på 155 kg och klarade det. Sedan gick jag på 165 kg i andra men fick det underkänt 2-1. Sedan i sista lyftet så drog jag på mig en bänktröja för första gången. Min klubbkamrat Anton Bergman blev sjuk medan vi var på plats där och kunde därför inte ställa upp. Därför tyckte de andra i klubben i att jag borde dra på hans tröja i sista lyftet och gå för medalj. Eftersom om hade jag gått om på 165 kg och klarat det så hade det fortfarande inte ändrat min placering. Vi var ganska många i gruppen så under vilan hann vi dra på mig tröjan, göra ett snabbt lyft mot en hög kloss på uppvärmningsytan och sedan springa tillbaka igen innan det var dags för mitt tredje lyft. Så i sista lyftet begärdes 197,5 kg som hade inneburit ett silver. Jag stack lite för tidigt på startsignalen, men fick sedan press- och racksignal. Så det blev lite stolpe ut tyvärr med två missade lyft, men ändå lite kul att jag förutom den missade startsignalen lyckades kontrollera tröjan och göra ett i övrigt godkänt lyft allra första gången jag testade en tröja.
Året efter, 2010 så introducerades klassisk lyftning som en officiell form, men bänk RM (Riksmästerskapen, typ SM) kom först 2011. Kändes det då naturligt att skippa tröjan 2011 för att satsa på den klassiska bänken?
Ja när det fanns möjlighet att tävla utan tröja så fick jag suget att börja tävla igen.
Du kvalade till RM i klassisk bänkpress 2011 men tävlade inte. Hur kom det sig?
Jag tränade och tävlade i thaiboxning då istället.
Du var borta den i två år, vad gjorde du då och tränade du någon bänkpress?
Som sagt så körde jag mer fokus på thaiboxningen då, men jag tränade fortfarande bänkpress.
Efter att du kvalat till RM 2011 så var du borta i två år. När du kom tillbaka vann du senior SM klassiskt i -83 kg klassen och på hösten junior SM med tröja (enda som fanns). Två starka bedrifter utan vidare. Hur var det året för dig?
Om jag kommer ihåg rätt så var det första året som klassiska lyftningen fick SM-status (från att tidigare varit riksmästerskap). Jag flyttade detta år till Eskilstuna pga. jobb detta år. Så i och med att den klassiska lyftningen nu mer hade SM-status samt att det blir svårt att satsa på thaiboxningen när man är mer på resande fot så kändes det naturligt att gå tillbaka till bänkpressen igen. Sedan på Junior-SM så var det tänkt att jag skulle tävla klassiskt och försöka ta det svenska rekordet i klassisk bänkpress i -83 kg. Men när jag var på plats så fick jag reda på att det inte gick att ta svenskt rekord för klassisk bänkpress på ett utrustat SM (det var egentligen en annan domare som tipsade mig att jag borde vara med här för att kunna ta rekord). Tack vare att det var relativt nytt med den klassiska lyftningen så var reglerna kanske inte helt klara på alla plan. Bland annat så kommer jag ihåg att det inte gick att ta rekordet i utrustad bänkpress om du inte hade en bänkpresströja på dig. Däremot fick man tävla utan bänkpresströja och ta placeringar på en utrustad tävling. I alla fall väl på plats bestämde jag mig för att prova köra i en tröja. En klubbkamrat i klassen över mig hade tävlat tidigare så jag kunde låna hans tröja och tävla i. Jag klarade två första lyften och säkrade guldet, sedan i sista lyftet provade jag på svenskt rekord men tyvärr fick jag inte upp vikten.
Sen dess, 2013 så har du tävlat på varje år (utom 2020 pga uteblivna tävlingar)? Vad var skillnaden som fick dig att vara kvar här?
Klassiskt är väl en del i det hela samt att sporten passar min livssituation väldigt bra i kombination med att det är kul.
Sen du kom tillbaka har du vunnit SM, slagit svenskt rekord, stått på pallen vid både EM och VM. Första gången du stod på pallen var EM 2017 efter att ha tävlat i över 10 år och året där på stod du på pallen vid VM. Det här blev ju kanske de största kvittona på att du tränat hårt, målmedvetet och kontinuerligt många år. Hur kändes det?
Otroligt skönt.
Det finns många som inte hinner tävla hälften så länge som du innan de når samma nivå, många av dem ser vi lägga av innan de hållit på i 10 år dessutom? Ifall du hade nått pallen internationellt fem år tidigare, tror du det hade sett annorlunda ut hur vida du tävlade och tränade fortfarande?
Intressant frågeställning. Jag vet faktiskt inte. Det gäller ju att vara hungrig på mer för att orka fortsätta och vilja utvecklas, men samtidigt så är det kul och man gillar sporten så fortsätter man nog i alla fall.
Alla dessa år har inte kommit smärt fria. Skador och krämpor har bromsat utvecklingen mer än en gång. Vad tycker du är det viktigaste att se till under en period då träningen av en eller annan anledning inte går som man vill?
Det viktigaste är enligt mig att aldrig ge upp och istället försöka hitta nya vägar till framgång för att kunna nå dit man vill. Det gäller att försöka fokusera på det man kan göra och försöka förbättra det. En annan grej som är lättare sagt än gjort är att försöka backa eller ta tag i det när man har något litet problem så man inte gör det till något stort problem.
Även fast du tävlat många år nu är du bara 31 år med ett brinnande intresse för bänkpress. Inte bara att du själv vill vinna tävlingar och placera dig, utan även träningen och allt där till. Hur bra du kan bli men också andra du hjälper. Vad har du för mål kommande tio år inom sporten som du skulle vilja uppnå?
Att få stå högst upp på pallen på ett VM.
Hör Marcus Grahn i Tyngre Kraftsport avsnitt 50 och 51.
Du kan följa honom på @kungfu_grahn