2020 harvade jag mig igenom kortvasan och det var en av dom värsta energiuttömningarna jag någonsin gjort, eftersom jag inte kunde åka skidor och inte tränat kondition alls.

Sedan dess har ett agg mot skidåkning alltid varit där. Skidåkning är så sjukt materialistiskt, dyrt och det är exkluderande då majoriteten av Sveriges befolkning behöver åka flera timmar bort på semester för att ens kunna åka längdskidor. Allt detta bidrar också till varför Sverige är en bra nation på längdskidor, för den enda gången vi som nation kan slå andra länder är i överklassporter som geografiskt också utesluter majoriteten av världsbefolkningen.

Yeah I said it.

Min bittra inställning har inte blivit bättre sedan min skidlärare hävde ur sig kommentaren: “Du ska inte åka nått lopp iår va? När jag svarade att jag skulle göra vasaloppet såg han på mig som att jag var en idiot och sa “Ja då får du ligga i”.
Det kom även fram 2 veckor innan start att skidåkarna på jobbet såg chansen att jag kommer att komma imål som hyffsat låg. Tack för förtroendet!

Nog med bitterhet, även om den nog kommer lysa igenom lite här och var i inlägget, så ska jag här gå igenom vad kalaset har kostat, hur mycket (lite?) jag tränat och vad jag tror om mina chanser att komma igenom hela vasaloppet.

Ibland är man extra vacker efter träning.

Min träning sedan december bestått av 32 mil skiergande och 15 mil skidåkning på snö. Skidåkningen har utförts dels på konstsnöspåret i Kristinehamn och på en 4 dagars semester i Dalarna med familjen och svärföräldrarna. Jag fick då möjligheten att träna hur mycket jag ville från torsdag-söndag. Detta var givetvis guld på många sätt, men det skapade också endel problem.

Hur är detta ens möjligt?

Första dagen i Dalarna hinner jag åka 18 km innan jag gör en av många vurpor den dagen. Ingen konstig vurpa i sig. Men när jag reser mig ser jag att min pjäxas infästning till bindningen har knäckts rakt av. Jag som var så glad över att jag lyckats komma över begagnade pjäxor för 500kr var nu betydligt mindre glad. Jag behövde ett par nya pjäxor och jag behövde dom NU. Först körde vi till stadium outlet, men dom hade inget i min storlek. Resan gick sedan till Dalaskidan. Direkt när jag gick in genom dörren och fram till pjäxorna börja jag gråta inombords. Detta var inget outlet material direkt, snarare enbart high end pjäxor. Men jag hade inte direkt något val. Jag behövde pjäxor nu och kunde inte spendera hela dagarna med att åka kors och tvärs över Dalarna för en billig pjäxa. Jag fråga efter den billigaste pjäxan dom hade som passa mina skidor. Lyckligtvis fann dom ett par på lagret i min storlek som var på 20% rabatt, så dom kostade bara 2400kr… Skjut mig.

Det var bara att betala som sagt, men jag måste dock säga att jag dels fick väldigt bra hjälp i butiken men också att pjäxorna var jäkligt bekväma.

Något jag märkte under dessa träningsdagarna var att jag främst i uppförsbackarna inte fick något fäste med fötterna. Men eftersom jag inte hade något att jämföra med visste jag inte om det var jag som hade kass teknik, om det var kass snö, om det var skidorna eller något annat. Det skulle visa sig när jag veckan efter dök upp på en teknikkurs i Kristinehamn att jag inte bara hade usel teknik, jag hade tydligen för styva skidor för min vikt. Det var också denna positiva instruktören som sa: “Du ska inte åka något lopp iår va?”.

Vad jag tyckte om denna tekniklektion och självförtroendet det gav mig ska inte skrivas ut offentligt, men den fick mig iallafall att stappla in till Intersport i Kristinehamn för att få svaret på om mina skidor var för styva för mig eller inte, om man isåfall kunde göra något åt det eller vad ett par nya skidor skulle kosta. I korthet var svaret: “Du väger för lite för din skida, du måste köpa en ny och en ny kommer kosta dig 3200kr.”

Återigen, vad skulle jag göra? Det var mindre än 40 dagar till vasaloppet och jag har inga skidor som passar mig. Jag grät inombords, men tröstade mig med att jag faktiskt tränade Brasiljansk Jiujitsu med försäljaren. Jag fick massa bra hjälp (vilket jag var i behov av), bra pris på den bra skidan jag köpte och dessutom fick Milla som var med en guldpeng till leksaksbilen som stod utanför butiken.

Milla fick åka denna bilen utan extra kostnad efter skidinköp. Sicket kap.

Alla nöjda och jag måste erkänna att även om det sög att inom loppet av en vecka ha spenderat 5600 kr på skidor/pjäxor samt 1200kr på nytt underställ (jag märkte i Sälen att mitt syntetiska inte var superbra när det blev rätt kallt) så var jag ändå taggad över att jag nu faktiskt hade riktigt bra utrustning och vad det nu kunde leda till ute i spåren.

Men ärligt talat kom träningen efter detta aldrig igång riktigt. En kombination av mycket att göra hemma som tvåbarnsförälder och att i princip hela slutet av januari och februari bara bestod av plusgrader och regn har det inte varit jättekul att åka skidor. Där jag kan åka är ett konstsnöspår på 1,8km som man bara åker runt på. Så jävla kul är det inte och jag har inte lyckats få in den träningsmängd jag vill. När man googlar runt verkar dom flesta rekommendera minst 30 mil på snö innan vasaloppet och det är dubbelt av vad jag lyckats få ihop. Men sånt är livet!

Vad har kostnaderna varit?
Här kommer en lista över alla vasaloppsrelaterade kostnader som jag spenderat denna säsongen.

Anmälningsavgift öppet Spår söndag tidig anmälan: 1400 kr
Buss till Vasaloppstart: 329 kr
Boende Vasaloppet 1300 kr
Skidor: 3200 kr
Nya Pjäxor: 2400 kr
Begagnade pjäxor (som gick sönder): 511 kr
Underställ: 1290
Vätskebälte: 469 kr
Skidkort Hultet (konstsnöspår kristinehamn): 950 kr
Skidkort 4 dagar Kläppen: 470 kr
Skidkurs: 100 kr

Totalpris: 12 419 kr

Well…. yeah.

Inte direkt en planerad utgift och vasaloppet i sig har blivit 2419 kr dyrare än min totala tänkta budget för hela klassikern.

Vad tror jag inför loppet som är på söndag då?

Även om jag har en bitter inställning i min natur mot skidor, tror jag hela upplevelsen blir ett minne för livet. Jag åker dit med två goa kollegor vid namn Sara och Maria. Maria ska också åka och Sara som har relativt nyopererat knä ska ta hand om oss inför, under och efteråt innan hon med oss ska träna i full fart mot vätternrundan vi alla ska göra tillsammans. Så det blir kul att hänga med dom två. Själva loppet i sig blir nog en oerhörd utmaning. Jag har inte mycket erfarenhet på skidor, har faktiskt inte alls övat på intag av kolhydrater under träning (vilket är extremt korkat, men jag har ärligt talat helt glömt bort det) och vädret ser ut att bli 5 plusgrader så spåren kommer va en jävla soppa. Rent konditionsmässigt tror jag att kapaciteten från ironman sitter kvar trots relativt lite träning, det som det hänger på är snarare om man kan undvika kramp eller nått galet fall.
 

“De ä bar å åk” helt enkelt.

Daniel Dalerhult