Från noll till tvåhundrafemtio

Jag har lyckats med något inte så många har gjort när det kommer till övningen bänkpress. Ur ett objektivt sätt är det nog tveklöst det jag lyckats med bäst i mitt liv. Från mitt eget perspektiv så finns det annat jag är mer nöjd över. Hur som helt så innefattar mina bedrifter i bänkpress några mästerskapstitlar och rekord. Dem i säg legitimerar lite av min nivå utöver de givna resultaten. Jag har snart, om två månader tävlat i bänkpress i 15 år. Trotts att tävlandet är stort, så betyder för mig det man gör i gymmet ändå något. Alltså de här gym maxningarna som för en tävlande ska vara irrelevanta. Varför de för mig betyder mycket trotts att det är på tävlingen det gäller kommer man nog förstå när man tagit sig igenom den här artikel serien Från noll till tvåhundrafemtio.

Dubbel Biceps 5 år

Det finns inte en tid i mitt liv då jag inte visste var bänkpress var. Min pappa var och är en tränings motionär. Det fanns tränings utrustning i mitt hem när jag växte upp. En sån här justerbar bänkpress med lite finesser. Just den eller liknande modeller fanns i många hem på 90-talet. Det var på den det började. Mitt första minne är väl från när jag var kanske kring 3 år. Jag låg på bänken med en hantel och pressade upp och ner. Min far fick hålla i mina ben så jag inte skulle ramla ner. Det var väl mer eller mindre den nivån det höll fram till jag var 9 år. Visst testade man på lite då och då med min pappa eller syskon, men inget omfattande. När jag var 9 år alla fall så fick jag min första riktiga styrketränings introduktion. Jag fick lära mig vilka övningar som jobbar vilka muskler. Framföra allt då så fick jag maxa i bänkpress.

Det här minnet är helt otroligt starkt. Troligen för jag redan som 14-15 åring åter berättade det mycket och gjort sen dess. Vid den här tiden var alla tränings utrustning på våran inglasade balkong eller mer treas liknande på sitt sätt. Det var infravärme där så det kunde bli varmt den tiden på året det behövdes. Mitt i allt detta fanns en bild med som satte sig fast i huvudet. När min pappa stod bakom och passade mig så hamnade, ur den vinkeln näsborrarna mellan ögonen. Såg väldigt lustigt ut och det skulle man försöka att inte fokusera på. Vi jobbade oss alla fall upp till ett personbästa på 27 kg! Nu hade jag väl kanske egentligen ”maxat” några gånger innan. Men inte så jag kommer ihåg vikten. Det här var på riktigt med ur den aspekten att det var bara jag som fokus var på. Jag skulle lyfta vad jag kunde och vi la på lite åt gången. Varje lyft var en bedrift. Jag fick väl för första gången där uppleva PB känslan.

Efter det här hände egentligen inte så mycket. Från 9 till 12 års åldern så var det mer att jag lyfte lite skrot vid gina tillfällen. Om man av någon anledning hamnade på ett gym eller bland tränings utrustning kunde jag göra några övningar, men inte mer än så. Någon faktisk maxning i bänkpress har jag svårt att säga jag gjorde då. Alla fall ingen jag minns vad gäller vikten som lyftes. Fart blev det igen först när jag blev 12 och tränings utrustningen hamnade i mitt rum. Nu mer komplex med en hiss. Alltså så man kunde köra latsdrag och psuhdowns. Detta gjorde inte att träningen kick startade, men perioder och infall av att styrketräna infanns sig. Fokus på att maxa försvann här med. Att bara lyfta skrot fick en större kärlek. Jag hade ju nu förstått att de här herrarna jag såg på film sysslade med det. Inte minst efter jag också då fick de filmen Lyfta Skrot eller då Pumping Iron.

Eftersom träningen nu skruvades upp en aning så pratade jag gärna heller om det. Då med dem som tränade, i mitt fall då bara vuxna män. Det gjorde med att jag fick se och fick tillgång till fantastiskt material. Då och då fick man bläddra i tidningar, men också kunna se lite videos. Utöver strongman och tyngdlyftning som gick på TV då som nu på Eurosport kunde även kroppsbyggning och styrkelyft vara på TV. Det och VHS/DVD:er på när olika profiler tränade var sånt jag nåddes av. Då hade jag inte koll på vad allt var, men man har kunna koppla ihop det så här i efterhand. Gamla starkeman gubbar och Road To Olympia filmer. Något med att man var så ung och pratade så friskt om styrketräning gjorde att mer eller mindre alla delade med sig man kom i kontakt med.

Så där var jag, i mitt rum och pumpade på. Ibland själv, ibland med kompisar och ibland då med min pappa. När jag lyfte själv kunde det ske mitt i natten. Ett lov och dygnet var vridet, energin och lusten kröp på.  Rätt var det var drog man i något eller lyfte något. Fast jag fick vara försiktig efter som alla andra sov. Där igenom blev det mer pumpa på med lätta vikter tyst. Så någonstans där när jag var 13 år så pressade jag upp 45 kg i bänkpress. För mig var det då stort för jag vet att jag hade missat på person bästa försök med. Om det var 37 kg jag hade gjort och sen missat på 38 kg några gånger. Sen gjorde jag 40, 43 och 45 kg en dag. Den här ökningen kom då av en period där jag hade legat i lite mera. Att ligga i lite mer på den här tiden innebar kanske att jag en vecka tränade 5 gånger och sen inte alls på två veckor. Där på tränade jag lite varje vecka i några veckor osv. Det var sällan det blev ett pass och inget mer på flera veckor.

Ca 13-14 år

Det jag insåg nu var att jag var inte långt ifrån 50 kg. Halvvägs till 100 kg! Whaow! Det var väl så mycket jag hann tänka och sen kom en liten dvala till. Hade väll något infall här och var med flera veckor mellan, men inte mer än så. Något mer att tillägga var att jag under perioden 9-15 år var överviktig och mestadels av tiden kraftigt överviktig. Vid 12 års ålder vägde jag 88 kg och hade långt ifrån nått min fulla längd som toppade på 176 cm.

Sen kom en period igen kopplat till armhävningar. En historia för sig vid annat tillfälle. Hur som pumpade man på igen. Vid nästa maxningstillfälle hände det där igen, det man vill ska hända. När man slår fler PBn på en och samma gång. Innan vi fortsätter måste jag bekänna en sak med som jag minns nu. Varför detta kom sig vet jag inte, men jag vill tro det har att göra med de där kroppsbyggar banden jag hade tittat på. Maxningen jag genomför första gången jag bänkpressar 50 kg är iklädd en härligt utstyrsel. Skjorta, fin skjorta. Svart med vita smala ränder, långärmat. I stoppat i jeans. På huvudet har jag en sjal, en sån där svart med vita mönster. Den har jag knutit över huvudet som en pirat eller då tuffing. ”Till detta då ska man med föreställa sig att jag väger in stadigt på över 92 kg 14 år gammal. Längd oklar, sub 170 cm fortfarande. Hade även kryckor här för att ta mig längre sträckor i perioder. På allt detta, med denna klädsel och i mitt rum måste det ju varit varmt? Så mina kinder var nog duktigt rödblommiga dessutom och blank i pannan. På allt detta adderar du in ett par Better Bodies gym handskar med. Ni hör ju själva, GAME ON!

Och Game on var det. Jag minns hur jag gör mig lustig när jag pressar 40 kg för det är så lätt. Jag ska säga något när jag pressar för att visa hur lätt det är. Min far som passar tillrättavisar mig och gör det klart för mig att jag måste fokusera på att lyfta, inget annat. Trotts det drar han på smilbanden i smyg. Det lastas 47 kg för ett mastigt PB  som det med åker upp. Nästa vikt är 50 kg och det åker med! YUUUP! Där satt den. Trotts att jag är nöjd med min bedrift och mig själv här vill jag ha på mer. Min pappa sätter på 53 kg och även det åker med. Det åker med så pass att även 55 kg lastas på. Här någonstans har min hybris gått om mitt förnuft och jag gör väl ett rent av dåligt försök. Trotts att jag ville prova inge säger min pappa att det räcker för idag och att jag inte är med i huvudet.

Eld och lågor är jag när jag för mina vänner som inte har något som helt intresse för detta ska få nås av de stora nyheterna. Min story handlar egentligen inte så mycket om att jag gjorde 50 kg i bänkpress. Den handlar snarare om att jag snart gör 60 kg. Att jag hade ett dåligt försök på 55 kg, men troligen hade gjort 58 kg till och med. Idag hade man sagt ”jag gjorde 53 kg @7″. Denna hype och uppståndelse om att jag skulle bänka 60 kg la sig tyvärr. Det tog lång tid innan nästa träningsperiod kom igång. När nästa period dock kom igång, var det en som visa sig skulle hålla i sig.

Gillade du artikeln? Kom åter för nästa del och handla hos tyngre och nordic fighter genom dessa länkar för att supporta sidan.

Mitt hemmagym

Josef Eriksson