Kolla vilken fin medalj jag har fått!

Detta blir en race-report från årets halv-ironman distans triathlon som jag gjorde, nämligen Challenge Vansbro, som är ett triathlon bestående av 1,9 km simning, 90 km cykling och 21,1 km löpning. Vill ni läsa race reporten från förra årets halv-ironman distans i Jönköping, så kan ni göra det här.

Efter Ironman 70.3 Jönköping 2022 anmälde jag mig till Challenge Vansbro med “early bird” pris, som var 1 500 kr blankt. Ingen tävlingslicens i triathlon behövdes heller (brukar kosta 200kr) då jag körde i motionärsklassen. På Ironman 70.3 i Jönköping måste nämligen alla ha licens, dessutom kostar det ca 3 800 kr att anmäla sig dit, vilket jag faktiskt inte hade lust att betala igen. Challenge Vansbro är också ett betydligt mindre lopp, det hade 400 deltagare i år kontra Ironman 70.3 Jönköping som hade 1600 deltagare förra året, vilket för mig är rätt gött.

För er som inte är så insatta är alltså Ironman ett företag som arrangerar triathlontävlingar, likså är Challenge Family ett annat företag som också arrangerar triathlontävlingar. Båda arrangerar på samma distanser världen över, men endast Ironman kan kalla distansen just för Ironman, men Challenge Family får kalla halv-ironman distansen för “medeldistans” och full-ironman distansen för “långdistans”.

Inför Challenge Vansbro i år hade jag inget speciellt träningsprogram kontra förra året. Jag sprang, cykla och simma typ en gång var i veckan ungefär, utöver det styrketränade jag 2 pass i veckan och tränade lite Brasiljansk Jiu-Jitsu också. Men den största skillnaden var att jag gick ner lite vikt, framförallt under 7 veckor i kvartal 2 2023. Förra året vägde jag 107,1 kg på morgonen på tävlingsdagen. Nu vägde jag 97,5 kg. Det är en rätt stor skillnad att väga 9,6 kg mindre i dessa sammanhang. Tanken är att jag ska fortsätta gå ner i vikt ett tag till, då det är dags att dels bli av med hull, men framförallt att underlätta för mitt knä som har haft en del löp-relaterade besvär senaste året.

På tävlingsveckan så gick massa saker fel. Det började med att jag skulle prova rödbetsjuicekoncentrat i en uppladdningsfas inför loppet. Jag visste att vissa kunde få magproblem av det, men tänkte inte mer på det. För mig kaosa det ut rejält natten efter dag 2 i uppladdningsfasen, då hade jag kramper i magen hela natten som var fruktansvärda och jag funderade ärligt på att skriva till min kompis Adam som skulle med och kolla på loppet att vi får ställa in för jag har för ont. Lyckligtvis la det sig efter 24h när jag skippade rödbetsjuicekoncentratet. Det behöver såklart nödvändigtvis inte ha varit det, men det är min gissning.

Man kan tycka att det magproblemet hade räckt för veckan, men då har du fel. På fredagen dagen innan loppet blev jag väldigt “lös i magen” för att benämna det fint. Kvällen bestod av frekventa dassbesök och jag fick inte behålla något jag åt, vilket är uselt när du försöker kolhydratsladda inför ett flera timmar långt lopp. Dagen efter var något lugnare men problemen fortsatte. Jag var preppad för detta dock och hade packat ner medicinen “Dimor” i både cykelväskan och löparshortsen och satte i mig den direkt vid cyklingen vilket gjorde att jag inte behövde gå på dass för att göra nummer 2 under hela loppet.

Nåväl, nog om mitt tarmsystem. Vi går över till själva loppet.

Mot incheckning av cykeln!

På Challenge Vansbro kunde man både registrera sig och göra incheckning av cykeln på tävlingsdagen. Man slapp alltså åka till Vansbro dagen innan och sova över där. Jag var i Vansbro strax efter 08.00 och hämtade mitt kuvert med diverse lappar och chip jag skulle ha. Sedan checkade jag in cykeln, fixa det sista med sin packningen och sedan vänta på min start som var 11.20.

Ombyte till våtdräkt inför starten!

Simningen 1,9 km
Sedan förra året har jag lärt mig crawla och jag var rätt taggad på att få ett rejält PB i simningen. Dock hade jag problem med att ta riktningen i crawl och framförallt att behålla riktningen då jag upplevde att strömmen i första halvan av simningen drog mig kraftigt ut åt höger när vi i själva verket skulle simma så långt åt vänster som möjligt. Min klocka sa att jag simmade 300 meter extra än vad jag skulle gjort (vilket nog stämmer) och tiden blev ca 59 minuter, när jag var säker på förhand att det max skulle ta 55 minuter. Nåväl, fortfarande PB med 4 minuter i tävlingssammanhang.

Växling 1
Jag var sist upp ur vattnet så min cykel stod där i sin ensamhet. Snabbt ombyte till cykelkläder och cykelskor, smörja in insida lår, lite av skrevet och bröstvårtorna med den fantastiska salvan sportglide och sen bar det iväg. Växlingen tog precis under 10 min och det var jag nöjd med.

Här sitter jag ensam i första växlingen.

Cyklingen 90 km

SPD-SL pedaler och kloss på skon

Två saker var nya på min cykel i år jämfört med förra året. För det första har jag bytt till pedaler/skor med SPD-SL anslutning. Jag sitter alltså “i klickad” med skon i pedalen, så kallat clipless. Det känns betydligt mer energieffektivt. Jag har också investerat i rätt bra aerobars aka “tempopinnar”. Dessa gör att du dels kan ligga mer aerodynamiskt och bokstavligen ducka vinden, men en större fördel för mig är att jag kan variera greppet med jämna mellanrum och jag belastar inte triceps speciellt mycket när man ligger med underarmarna på aerobarsen kontra normal sittställning på racern.

Aerobars aka tempopinnar är ”hornen” på styret med undararmsstöden på bilden.

Själva cykelbanan i Vansbro var nog så optimal den kan bli. Oerhört platt bana och den gick i fina miljöer. Man körde 2 varv på en 45 km bana. Man kunde verkligen bara satsa på att hålla en högre hastighet och det är ju det med cykling jag tycker är roligt. I min värld är det bara psykfall som gillar uppförsbackar. En sak var dock problem på cyklingen. Jag hade läst att det skulle finnas toaletter vid vätskekontroll 1 och 3 (egentligen samma kontroll med varv 1 respektive varv 2). När jag började bli kissnödig så tänkte jag att det lär ju bli enkelt fixat, men väl vid kontrollerna fanns inga toaletter, iallafall inte som jag såg. Jag kan erkänna att jag inte fråga dom som langade vätska om dom hade gömt toaletten någonstans, men det är ju rätt svårt att inte kunna se några bajamajor. Detta blev problem och vad jag minns i instruktionerna från triathlonet i Jönköping för man får absolut inte stanna i skogen och uträtta sina behov på icke officiell plats, för om dom kommer på dig så blir du diskad. Jag misstänkte att det var samma regler här och det ville jag inte bli. Under dessa 3 timmar och 26 minuter på cykeln, där jag dessutom måste dricka rätt mycket så blev jag så FRUKTANSVÄRT kissnödig. Det var såpass att jag försökte kissa på mig medans jag cykla (det är ett hack, det gör rätt många triathleter). Men oavsett hur mycket jag försökte så kunde jag inte kissa på mig, fastän jag nästan trodde att min blåsa skulle sprängas. Detta kanske är nått jag borde öva på? Får lägga in i kommande träningsschema.

Som sagt var själva cykeldelen avklarad på 3 timmar och 26 minuter, vilket för mig var väldigt snabbt och jag var väldigt nöjd över detta

Växling 2
Såfort jag gått av cykeln frågade jag funktionären som stod vid växlingen “VAR FINNS NÄRMASTE DASS!?” med ganska mycket panik i rösten. Jag fick reda på att den fanns ca 50 meter in på löpning. Så jag kastade av mina cykelbyxor, cykelskor och diverse tillbehör, hoppade in i mina löparshorts, löparskor och bytte till min löpartisha och tog på min buff. Sen var det full fart mot dasset. Växlingen tog ca 6 min och 30 sek.

Löpning 21,1 km

Fick sällskap av min fru, Adam och min dotter några gånger under löprundan!

Med bestämda löparsteg sprang jag mot närmaste bajjamajja och jag kan ärligt säga att det besöket var höjdpunkten på loppet för lättnaden var total. Sen var det bara att knata på för dagens sista uppgift. Löparbanan bestod av 4 varv på en 5,25 km. Jag tyckte det var väldigt najs av flera anledningar. För det första så fick jag möjlighet att se min familj och min kompis Adam flera gånger under löpningen, det var kul. Sen så brukar jag också skämta lite med funktionärerna som är på plats, vilket jag tycker att alla har krav på sig att göra. Funktionärerna är där för att deltagarna ska kunna genomföra loppet och oftast är det personer som jobbar ideellt för en förening. Ska dom sitta där i flera timmar med arbetsuppgifter som är allt ifrån att visa vägen, dela ut vätska, hejja på dom tävlande osv. Då kan man lägga några extra sekunder på att vara trevlig mot dom, vilket också lönar sig nästa gång du ser dom, för då är dom ännu trevligare.
Löparbanan gick först vid vattnet, för att sedan vika av in mot ett industriområde. Sedan sprang du en omväg för att sedan vända upp mot centrum, sedan ut mot ett villakvarter och till sist tillbaka mot vattnet. Variationen av banan var väldigt trevlig och i villakvareteren satt mycket folk ut mot banan och hejjade på vid varje varv, framförallt oss eftersläntare. 10/10 får Vansbroborna i betyg av mig.

På näst sista varvet gav jag min kompis Adam oerhört tydliga instruktioner. Han och min familj skulle hämta kylväskan jag tagit med mig, gå till någon affär och köpa Pucko och ett paket frysta ärtor. Puckon skulle placeras i botten av kylväskan och frysta ärtorna ovanpå. Jag vill nämligen ha riktigt kall chokladmjölk efter målgång. Uppdraget blev uppfattat.

På löpningen tog jag totalt två kisspauser och hade då ett snitt enligt min klocka på 7:40 min/km fram tills sista varvet. Då var jag nämligen rätt pigg och ökade tempot något så jag fick ner snittiden till 7:28 och jag gjorde löpningen på totalt 2h 37 min 24 sek.

Totala tiden: 7 timmar 19 min 36 sekunder.

Detta är ett resultat jag är oerhört nöjd med och jag hade inte ens kunnat tänka mig att det skulle gå så bra.

Ni minns chokladmjölken? Denna levererades till mig och jag halsade 0,5 liter rakt upp och ner. Det var fruktansvärt gott. Men att halsa så mycket vätska på en och samma gång vid långa evenemang är sällan en bra idé och det var inte detta heller. Jag började efter 5-10 minuter må dåligt och mitt tempo till bilen blev långsammare och långsammare. Väl vid bilen satte jag mig ned med bildörren öppen, hyfsat framåtlutad mot asfalten och efter någon minut kom den oundvikliga spyan som landade centralt på parkeringen. Sen mådde jag faktiskt rätt ok igen och vi åkte hem från äventyret i Vansbro.

Vad tyckte jag om evenemanget då?
Det enda negativa jag har att säga egentligen är att det inte gick att hitta någon toalett under cyklingen (vilket faktiskt är väldigt dåligt) och på löpningen fanns det vad jag kunde se 3 toaletter, varpå en blev avstängd efter mitt andra varv. Det borde inte vara en för stor uppoffring att öka antalet toaletter så att det finns gott om dom både på cyklingen och löpningen, detta är något jag kommer maila arrangören om som feedback (som den jobbiga kund jag är).

Men förutom det så skulle jag säga att det inte fanns några saker som var sämre än Ironman 70.3 Jönköping, snarare många saker som var betydligt bättre. Flera saker har jag redan nämnt, men här kommer några till:

På simningen i Jönköping körde funktionärerna med fullt blås runt på jetskis och rejäla motorbåtar hela tiden. Detta var minst sagt stressigt och lite kaos-artat. I Vansbro däremot puttrade några båtar snällt runt och sista biten simmade man längs med kanten där funktionärer gick runt på bryggan bredvid dig med full koll. Betydligt lugnare alltså.

På cykelbiten fanns en annan stor fördel. Ironman 70.3 Jönköping var sponsrad av Gatorade och då serverades all form av dricka från Gatorade precis som det säljs i butik, alltså i en 0.5 liters PET-flaska. Dessa PET-flaskor har inte alls en vettig passform för flaskhållaren på cyklarna så det iallafall jag gjorde vid varje vätskekontroll var att ta så mycket vätska jag kunde i ett svep från Gatoraden och sen slänga den i soporna i slutet av kontrollen. Detta gjorde att det låg högar med nyöppnade Gatorade-flaskor som kanske var druckna till 1/4 för att sedan bara slängas. Riktigt slöseri. I Vansbro däremot fanns både vatten och blandad energidryck i 0,5 liters cykel-vattenflaskor, så du kunde bara stoppa den i hållaren på cykeln och kasta flaskan som var slut i en behållare där man kunde lägga redan använda flaskor. Flaskorna går ju att använda på nytt bara dom diskas, så det känns betydligt mindre som slöseri.

Gatorade-flaskorna till vänster som gavs ut på Ironman 70.3 Jönköping 2022 kontra Maurten-flaskorna som delades ut på Challenge Vansbro 2023.

Slutligen så fanns det varma duschar där det även fanns schampo/tvål i Vansbro efter avslutat lopp. Detta var jäkla gött att inte behöva lukta som en apa på resan på väg hem (eller ja, iallafall enligt min fru som inte alls var taggad på att jag skulle skippa duschen som jag först föreslog). I Jönköping fanns inget sådant och där fick jag lukta apa helt enkelt.

Kan starkt rekommendera alla som har en plan på att köra ett triathlon att starta i Challenge Vansbro. Min fru var också imponerad av evenemanget och blev sugen på att köra deras kortare sprint-lopp där nästa år. År 2024 går det 29 Juni och om inget oförutsägbart inträffar kommer jag vara där.

På återseende!

Daniel Dalerhult