Bill Seno – Chicago Hercules | Kraftkarl & kroppsbyggare

Bill Seno – Chicago Hercules

Kraftsport och kroppsbyggning har inte alltid sett ut som idag. William Seno föddes 1939 och började tidigt med kraftsport.

Något han även vann inom byggningen var en deltävling de hade på amerikanska mästerskapen i bodybuilding som hette ”best chest award” 6 ggr i rad. Hur tränade han bröst? Jo! Han tränade bänkpress med brygga i bröstryggen och till och med ett grepp längre ut än där ringarna sluta. Denna träningen gjorde inte bara att han fick den tvådimensionella stora bröst plattan utan ett rejält djup i sina bröst muskler. Han tävlade även mot Sergio Olivia och slog honom 1963, bara några år innan Olivia vann MR Olympia. Bill blev amerikansk mästare i styrkelyft flera gånger. Den första gången var just den första gången. Vid det första officiella amerikanska mästerskapet 1965 på York barbell club. Han vann -90 kg klassen som då var den näst tyngsta. Han total landade på 687 kg. Komihåg med att 1965 tävlade han fortfarande i både byggning och tyngdlyftning. Han vikter i styrkelyft skulle komma att stiga under 70 och 80-talet.

År 1973 vann han igen och kvalificerade sig på så vis till det första VM:et i IPF:s regi. Han tävlade i klass -100 kg och vann klassen på 832,3 kg med 9/9 klarade lyft. värt att tillägga är att VM 1973 lyftes det varken med bälte, knälindor, värmare eller ens handledslindor. Lyft ordningen var som så med att om du lyfte 200 kg för att sen ska ha 210 kg och ingen annan skulle lyfta det eller mer fick du lyfta efter dig själv med 3 minuters mellanrum. Eftersom det var första VM:et i IPF så var det så att den som lyfte mest fick rekord, Bill Gjorde mest i bänk, mark och total så han fick världsrekord i alla de tre. Egentligen, med dagens regler skulle han haft knäböjer med. För Edward Ravenscroft som då knäböjde mest bommade ut sig i bänkpressen.

Bill Seno 1973

VM året där på gick Bill upp i -110 kg klassen och ner från supertungvikten till klass -110 kg kom John Kuc. En redan då vandrande legend och VM-guld medaljör i klass +110 kg. Klass -125 kg hade ännu inte tillkommit här. John Cuk hade gjort totaler på över 1000 kg och inte långt ifrån 1100 kg som en supertungviktare. Det blir minst sagt att bita i för Bill. Bill går in på 290 kg knäböj och får det. I andra går han på 300 kg men får inte med det. Han testar ven i tredje, men bom igen. John får med 325 kg i knäböjen, ingen bra start för Bill. I bänkpressen då för Bill skina lite med 242,5 kg, tyvärr miss på 245 kg i sist. John var en utomordentlig bänkpressare och hade gjort 272,5 kg som en supertungviktare, men nu grejar han bara 222,5 kg. I marklyftet då, om man vet vem John Kuc är så vet man redan nu vad som kommer hända. Bill drar 305 kg i sin andra mark och står över sista. Konkurrenten under i från har samma total på tyngre kroppsvikt och missar sin andra mark på 300 kg och med lyft ordningen som var på den tiden så vet Bill att han har det. John då, han går in på 355 kg och låser hem segern. I andra går han 375 kg, även det åker med och så även 385 kg i sista. Med sina 932,5 kg blev John omöjlig att rå på för Bill med sina 837,5 kg i totalen.

Året där på bommar han ut sig på amerikanska mästerskapen i klass -100 kg. 1979 bommar han ut sig i marklyft klass -110 kg. Dock ska sägas att han inte var ensam att bomma ut sig i marklyft den tävlingen och inte mist i marklyft. I tidningen Powerlifting USA kallades tävlingen för melt down in mississippi av den enkla anledningen att det var så varm att stången gled ur händerna på lyftarna. Han hade till och med kunnat levererat ett marklyft på 280 kg och fått medalj i klassen. Trotts det hade Bill generellt svårt med tävlingar. Han bommade ut sig i tid och otid. Ju mer som stod på spel, ju lättare att bomma ut sig.

Vid Amerikanska mästerskapen 1980 var det dags igen. Starkare än någonsin gick han in i en minst sagt hård klass! Ska vi vara ärliga var det sällan någon klass som inte var hård på Amerikanska mästerskapen under 70 och 80-talet. I sin klass -110 kg hade han bland andra John Kuc, Steve Wilssn och Terry McCormick. Dessa fyra var eller skulle komma att bli världsmästare. Till det så var även tvåfaldiga amerikanska mästaren och VM tvåan Marvin Lee Phillips i klassen med. Han hade sju världsrekord i knäböj vid sitt namn.

Phillips går ut hårt i böjen och får med sig 370 kg med miss på 387,5 kg. Efter honom Kuc på 365 kg, McCormick 345 kg, Wilson på 340 kg med miss på 357,5 kg. Seno då får med sig 337,5 kg. I bänkpressen bommar Phillips ut sig. Kuc får med sig 227,5 kg i bänken, McCormick 230 kg och Wilsson hela 255 kg! Seno får med sig 250 kg med miss på 260 kg i sista.

Nog för att varken John Kuc, Steve Wilson eller Terry McCormick var bra i både knäböj och marklyft. Alla gjorde någon gång i karriären under 80-talet eller tidigare 370 kg i knäböj och över 240 kg utan klassiskt. Dock var det i marklyftet alla tre sken som starkast. Alla drog någon gång i sin karriär minst 385 kg i marklyft på tävling. Med det så var Senos placering skriven i sten. Enda chansen att komma på pallen var att någon skulle skada sig eller tabba sin i marklyftet.

John Kuc går in på 367,5 kg och låser ut en 960 total. missar sina två andra försök på 395 kg. Terre McCormick drar 377,5 kg och får totalen 952,5 kg för en andra plats. Steve Wilson drar 335 kg i ingången som säkrar han bronset medan han sen går för att dra ikapp McCormick men misslyckas på 352,5 kg. Medans topp tre gör upp i marklyft har redan Seno gjort sitt. Han drog en mark på 322,5 kg, personbästa i marklyft och total med 910 kg. Han kom fyra och hade inte så mycket att säga till om när väl marken var där. Vid den här tidpunkten var Seno 41 år gammal och still going strong.

Vid en minder tävling våren 1981 mötte han Dennis Reed. Amerikansk mästare klass -100 kg 1978 och varit innehavare till världsrekordet i knäböj. Båda männen var veteraner födda 1939 och båda var där för att slå lite veteran världsrekord för män över 40 år. Reed böjer 385 kg! nytt veteran världsrekord. Seno gör 345 kg som var personbästa. I bänkpressen gör Reed 205 kg och Seno 262,5 kg! Detta är bara i en t-shirt om ens det och nytt personbästa samt veteran världsrekord. Hans 262,5 kg stod sig fram till 2005 då det slogs först med 0,5 kg tack vare de nya hårda bänkpress-tröjorna. Inför marklyftet hade Bill ett försprång på 17,5 kg, men som vi vet så är marklyft inte Senos gren. Reed drar 335 kg i marklyft och Seno 317,5 kg. Båda landar på 925 kg i totalen. Jag vet inte varför, men Reed får total rekordet för veteraner och vinner. Detta kan bero på att han var lättare, lyfte före eller annat.

Bill Senos tävlings karriär hade nått sitt slut i början av 80-talet. Under sina år som tävlande lyckades han med något som ingen lyckats med innan eller efter honom. Hann van amerikanska mästerskapen i bodybuilding, tyngdlyftning och styrkelyft.

Personbästa
Knäböj: 345 kg 80-tals singel-ply
Bänkpress: 262,5 klassiskt
Marklyft: 322,5 kg klassiskt
Total: 925 – 80-tas singel-ply i knäböj

Press med vändning: 136 kg
Ryck: 115 kg
Stöt: 141 kg
PS. Bill tävlade i tyngdlyftning i början av sin karriär. Som jag förstått det i 82,5 kg klassen.