Här ser ni filmen från DM.

Bänkpress DM 2023! Min 64e tävling i ordningen. Jag gjorde mitt första bänkpress DM i Nora för 14 år sen. Då tävlade jag i klass -82,5 kg på en kroppsvikt av 77,9 kg.  Var själv i klassen och kom där med 1a på 107,5 kg med två tvär bommar på 112,5 kg i andra och sista. Då tävlade som ungdom. Här lärde jag mig en sak objektivt om mig. Att vinna utan motstånd, var inte kul. Speciellt inte i och med att de var 3 ungdomar i -75 kg klassen som gjorde 120, 105 och 105. Jag hade alltså troligen kommer 4a i den klassen om man räknar med att jag hade dragit ner mig dit. Efter vi lyft gick jag ner och gömde mig i duschen var på jag blev hämtad till prisutdelningen. Kanske tänker man att jag var larvig, men komihåg. Jag var 16 år och hade bevisligen en skalle som ville vinna VM även om jag inte visste det då.

Hur som så var det tillbaka till Nora idag. Första tävlingen jag själv gjorde hos nora sen dess. Några av ”gubbarna” från då är kvar, men inte många. Inför denna tävling så hade jag mer eller mindre ett mål som var primärt. Det var att försöka bättre mitt resultat i 93an. Alltså mina 220 kg från EM. Eftersom jag sen EM tränat mindre så har det varit svårt att hoppas på mer. Jag har kört totalt 6 arbetsset bänk sen EM. Det är alltså vad jag annars gör på ett pass mer eller mindre. Hur som trodde jag det var nog för att bibehålla min from från EM som jag ändå tror var god för 225 eller så.

Jag knotar på med träningen, men onsdagen vaknar jag upp något torr i halsen. Min fru känner en liknande känsla. Första tanken är att jag blivit sjuk, men eftersom hon kände samma så tänkte jag att det inte är det. Blir vi sjuka är det ofta inte samtidigt utan kan gå en dag eller så mellan. Grabben visade sig inte heller sjuk och vi hade sovit med fönstret öppet. Samt att det var kallare den natten. Så ja, lite torr i halsen av det tänkte jag, men jag ska ändå vänta ut detta. Klockan 14 samma dag mådde jag bra. Gått promenader och jobbat utan förhinder och utan att det blivit värre. Så jag tar mig till gymmet och kör mitt pass den 23/8. Kanske inte jätte smart för att på kvällen blir det värre och jag blir då rent av förkyld. Inte bara jag utan min fru och son med.

Torsdagen är så mycket vila det går, lika så fredag. På natten både torsdag till fredag och fredag till lördag inför tävlingen har jag väldigt huvudverk. Så pass att jag måste ta Alvedon för att kunna sova. Det känns inte jätte bra och jag tänker flera gånger att jag nog ska ställa in. Något som bidrog till att jag ville ställa in var också min kroppsvikt. Jag drar på mig vikt när jag blir förkyld. Vet inte varför men det blir bara så första dygnet. På onsdagen ligger vikten på 93,4 kg. På torsdagen trolls att jag höll igen en del onsdag så jag kände sjukdomen var på gång väger jag 94,6 kg. Problemet här är att jag kan inte göra så mycket för att mixtra. Kan inte bolla med vätska eller så för det är för tajt inpå. Jag hade också som sagt hållit tillbaka. Jag trodde jag skulle väga kanske 92,8 eller så med tanke på omständigheterna, men nej.

Fredag väger jag igen tungt på 94,5 kg och har då under torsdagen hållit igen ännu mera. Här går tankarna lite. Normalt springer jag kvällen innan tävling för at svettas ur lite ”överflöd” och få igång magen så man kan ta ett toa besök extra. Det kunde jag ju inte då för jag var sjuk. Att springa bättrar inte den saken. att väga in går ju, bara basta om så. Samtidigt vill jag inte göra en ”krasch” tävling. Komma dit med en tung förkylning i kroppen och precis ta mig över 200 kg i bänk. Så tankarna rullade och landade väl mer eller mindre i att. Om jag mår bättre ikväll kommer jag må bra nog på lördag och då tävlar jag. Jag får ändra mina planer som var att kanske gå 222,5 kg i andra till att gå det i sista. Börja på 200 kg och ta mig där ifrån. Tar man en tävling för vad den är med den kapacitet man har går det sällan dåligt. Med det sagt så hade 205 kg kunna vara en bra vikt för den dagen om dagen och omständigheterna var sådana. Efter att bestämt mig tävla under fredagen så laddade jag. Åt mest som bekant godsaker. Mycket energi till låg vikt dagen innan. Höll igen på vätskan och tog försökte glida ner i vikten. Jag går och lägger mig med kvälls vikt på 94,6 kg. Min vikt vällen innan EM var 93,4 kg. Detta känns ju inte super tryggt, men okej!

Vaknar upp dagen för tävling på 93,8 kg. Tack och hej! Här hade jag tänkt att jag går ut och springer med kläder. Mycket kläder, liten långsam tur. Nu blev det inte så för jag mådde fortfarande inte helt hundra. Kort och gott. Hade jag inte haft tävling den här dagen utan bara träning, då hade jag inte tränat utan vilat. Gick alla fall ut och knotade på med mycket kläder på mig. Inte så mycket för att svettas, mer för att få igång kroppen och magen. Bastu har jag hemma så det hade jag kunna lösa den vägen om så. Efter jag kommer in tar jag ett toa besök och varm dusch. Är nu nere på 93,3 kg. Här tänker jag att det är lugnt. Klockan är ca 6.00 och jag väger in ca 8.30.

När vi kommer fram till tävlingen så testar jag vågen vi ska väga in på. Ser alltså till att vara på plats före invägningen börjar så jag kan göra det. Då för att se vad den säger och för att kunna mäta den mot min våg jag har med ifall jag måste tappa vikt. Nu vägde jag 92,85 kg så det var lugnt. Väl vid invägningen vägde jag 92,75 kg. Vägde in, men inte helt effort less. Detta hade varit en walk in the park om jag inte blivit sjuk.  Var så nöjd att jag i onsdags vägde så pass bra några dagar innan och att det skulle vara lugna gatan till lördagen, jaja… Sen är det bara att i vanlig ordning dra i sig mat och vatten. Hade en dubbel skogaholmslimpa med ost och skinka och godis. Till det två blåa power rade, en halvliter med 5 resorb och på det en nocco och 200mg koffein utöver. Jag var i grupp tre som var sista gruppen efter två stora. Så från att jag var invägd till att vi började var lång tid.

Här så kläcker också den väldigt Daniel Dalerhult ur sig det på sitt sätt geniala att jag får ju ”chippa”. Med chippa menar man gå 0,5 kg höjningar och inte bara 2,5 kg höjningar. När det gäller rekord för det aktuella mästerskapet får man ”chippa” aka höga med 0,5 kg så vida det är rekord för det mästerskapets region eller större. Så i mitt fall betyder det är mina 220 kg i -93 kg är disitriktsrekord och jag tävlar på ett distriktsmästerskap. Alltså får jag då chippa. Nu behöver jag inte gå hela 222,5 kg för PB alltså utan bara 220,5 kg.  Tack Daniel!

Planen för tävlingen är rätt simpel.  Jag är där för PB, inget med. Givetvis tänker jag 222,5 kg, men nu att chippa en backup. Mina steg ska vara 200 – 212,5 – 222,5 / 220,5. Min plan längre inför när jag var självgod och frisk var snarare 212,5 – 222,5 – 225 / 227,5. Så för att vara ”nöjd” räcker Pb och då lägger vi upp allt för det. Gå efter kapacitet och inte efter ouppnåeliga önskningar.

Värmningen gick bra. Nora AK hade bra utrustning och många stationer för detta. Min värmning i runda slängar var…

Stången 2 set
60 kg x 20
80 kg x 15
100 kg x 10
120 kg x 5
140 kg x 1
160 kg x 1
175 kg x 1
170 kg x 1
190 kg x 1

Värmningen hoppade som sagt lite. Var ute i för god tid så fick sänka och köra om för att spä ut det lite. 190 lyftet var kanske det som kändes bäst på hela värmet. Sen var det dom där signalerna. Det snackas om i tävlingssammanhang att det är hårdare bedömning på SM och EM/VM än små tävlingar. Så är det inte i västra Svealand vill jag lova. Ett lyft du får här kan jag lova att du får var än i resten av världen du reser. Det har varit så under alla år jag tävlat. Man hörde mycket om ”du får den på en serie, men inte på ett SM” när jag börja. Inte bara från lyftare, men att folk skrev det på kolozzeum. Jag förstod vad man menade, men jag såg det aldrig praktiskt. Jag har gjort många tävlingar med Thomas Högberg och Jan Östlund som domare, samt andra hårda som Dick Brännström (inte längre med) som huvud domare. Allt där efter är nedförsbacke med vinden i ryggen.

Nu satt då herr Jan Östlund som domar. Jag ska varken säga bu eller bä. Det var inte de tuffaste signalerna jag fått i år. De fick jag på SM. Av då just Jan Östlund. Det här var signaler, inte snabba men inte så jag hade brytt mig vidare om det inte var han som satt där. Det jag menar är mänskliga faktorn. Ifall någon man inte gillar säger något bra så kan man tendera att inte hålla med. Inte för det är fel på det personen säger, utan för att man inte gillar den. Man blir alltså dum i huvudet och irrationell. Jag vill varken säga att jag blev dum i huvudet eller irrationell. Inte heller att jag ogillar Jan Östlund. Tvärt om har han gjort mycket bra för sporten och mig personligen har det nog bara varit en fördel av att känt honom många år. Så oss emellan gillar jag honom, sen blir jag osams med hans bedömning ibland. Det jag vill säga är att hade någon annan som jag kanske normalt sätt tycker ger ”rimliga” signaler suttit huvud domare så hade jag troligen inte brytt mig i att kommentera signalerna jag fick.

Man kan tycka jag är sadist i mitt snack om domare, men jag tycker det är viktigt. Jag är inte ensam om att kolla vilken domare man har inför en tävling för att veta vilken typ av bedömning och signaler man kan få. Domarnas signaler är troligen den största externa faktorn som kan styra ens tävling. Då förutsatt att utrustningen man tävlar på är bra.

Ut på flaket i första lyftet så går jag då 200 kg. Ingen stänkare, men lämnar väl lite åt fantasin. Trodde man kunde hoppas på mer efter 190 kg lyfter, men icke. Planen följs och vi lägger 212,5 kg i andra som även det går upp. Detta lämnade dock inte mycket till fantasin.  Jag begär 220,5 kg i sista och inge trodde väl direkt att detta skulle gå vägen vad jag fick höra både före och efter. Den enda som hävdar att han trodde på det var Robert Walter AKA Stor Walle. Min granne och tränings kamrat som med skriver journal här man kan läsa. Han sa att han trodde på 220, men inte på 222,5 kg. Men det då menat att 220,5 kan gå med.

Inför detta fick jag väl ta mig ett extra varv vi lokalen minuterna innan och försöka spänna till skallen. Tänka bort att fokusera så mycket på domarna. Jag var orolig över Jannes signaler så mycket mer gick åt att tänka på hur signalerna var än att lyfta. Här tänkte jag att jag vet nu hur lång varje signal är. Bara jag går efter det kommer jag lyfta och vara klar samtidigt som signalerna kommer. Tycka upp mig hår och inte släppa en millimeter i positionen för än det behövs.

För att beskriva vad jag menar med signalerna. Jag ser till, baserat på första lyften att mitt avlyft, andning och spänning är startklart när startsignalen kommer. Jag drar ut på processen lite helt enkelt för att inte behöva ligga och vänta. I pressen så väntar jag inte heller så press utan går när jag tycker at jag haft stången på bröstet så länge som jag behövde de båda gångerna innan. Alltså vill jag inte hävda att detta är att ”chansa” utan mer tajma. Jag kalibrerar in mig första lyften för att tajma tredje. Detta gjorde jag inte på EM till exempel i sista. Då var jag rädd att domare skulle ta mig på det, eller alla fall vara mer uppmärksam. Så vid EM, även om man inte ser skillnaderna så väntade jag på press innan jag började pressa.

Så att så blev det med den saken. 220,5 kg gick upp och med det nytt PB i 93an. Nu kanske det är för mycket att hoppas på med tanke på mina träningsplaner kommande tid. Dock skulle 230 kg vara något jag vill trycka upp på tävling i år, men jag har inte mycket tid kvar för det om vi inte får köra Lag-SM.

Josef Eriksson