VM i Sydafrika – Resan och Tävling(Bänkpress, Bankett och Bakfylla?) vol.2

Allt tråkigt tjöt om var jag flög ifrån hoppar vi över och går direkt på råbiffen, kanske inte det bästa jag skrivit men jag tror inte ni förväntade er något mästerverk av en heldum bleking. Jaja nu kör vi.

Resdag och första dagen, 19 och 20 Maj

På flygplatsen mötte jag Annicka, Oscar och Matilda, sist var jag också som vanligt. Jag är dock alltid väldigt nöjd med att vara sist på plats inför att man ska sitta och vänta på något, det känns som en seger. Av någon anledning, en väldigt bra sådan, har jag “bakat” chokladbollar och korkar upp dem i väntan och bjuder gänget på det. Tror alla förutom jag var förvånade över att jag hade fixat detta. Kanske inte avspeglar de vibbarna men ser mig själv som en kärring i alla fall. Vi boardar planet och lyfter snart därefter, ungefär två timmar senare landar vi i Paris för att sedan ta ett nytt flyg ner till Johannesburg. Tanken var att vi här skulle äta middag men Fransmännen var ungefär lika smarta som de ser ut och det fanns inget mer än mackor och läsk att tillgå. Efter intensivt letande fick vi nöja oss med detta och jag mulade ner 2 mackor och bälgade socker cola som att det inte fanns någon morgondag. Nu hoppar vi på nästa flyg mot slutdestinationen flygmässigt, Johannesburg. Trist flygresa och precis som man kan tänka sig, man halvslummrar till någon film och sen är man framme.

Allt bagage är med som tur väl är, Jonathan och Yulong som flugit från Landvetter möter upp oss här. Vi hoppar på en busstransfer som ska ta oss från flygplatsen till resorten Sun City. Riktigt jävla fräsig buss, tyvärr har jag inga bilder men har ni sett Morgan Pålsson en världsreporter så såg den ut precis som den bussen dom reser i när dom bär en Niqab som förklädnad. Smal jävla referens ja, men lika jävla bra. Oavsett, efter 3 timmar blandade med bastu och frysdisk på grund av den inte så väl fungerande acn kommer vi fram till Sun City. Från att bara några minuter tidigare kört slalom mellan plåtskjulen var vi nu på ett område med de grönaste gräsmattorna man sett. Du skulle kunna tro att varje grässtrå var klippt för hand med en guldpläterad sax, surrealistisk känsla minst sagt. Detta då innanför höga grindar.

På plats checkade vi in och gick sedan och käkade, den största skillnaden här prismässigt var maten. Det blev en rejäl köttbit för stora delar av sällskapet, i sann styrkelyfts anda. Efter detta smög vi ner till hallen där tävlingarna skulle ske. Väldigt bra förutsättningar med luftiga ytor och många ställningar så att man inte behövde trängas. Gäng två var nu på plats och tillika min rumskamrat, Emil Lundgren aka emilpressar.

Andra dagen, 21 maj

Dag tvås stora händelse var safari, Sun City ligger precis bredvid nationalparken Pilanesberg. Precis som man kan tänka sig var det väldigt häftigt att se landskapet och djuren. Vi såg mycket skulle jag vilja påstå, självklart vill man alltid se mer men någonstans får man ändå vara nöjd med det man sett. Elefant, Noshörning, Zebra, Giraff, Flodhäst och annat bös-vilt var det vi såg. Halvvägs genom turen stannade vi till vid någon turistfälla till shop och några köpte hattar och souvernier medans andra köpte sprit. Efter safarituren blev det äta och ta det lugnt. När vi vilat färdigt så bar det av ner till träningsytorna för ett sista pass. Jonathan och jag gjorde några lätta singlar och lite reps på 120kg. Emil köttade på som att det inte fanns någon morgondag men det fanns det, och det skulle det visa sig lite senare, ungefär sisådär 24 timmar senare. Han var uppe och stylade på 160kg med någon form av pausbänk, förmodligen bara för att kunna ha en ursäkt om han skulle göra sedvanliga 192,5kg. Efter detta blev det mat och sedan sömn. 

Nätterna på tävlingarna följer samma tema, snarkande. Dock inte lika illa som i Budapest där jag bodde tillsammans med Steven Örnerstedt som lät som en svetsdiffad 240 med sönderborrad ljuddämpare. Om vi sätter Emil i samma spektra så påminner han nog mer om en Fiat Uno med automatlåda. Ack så irriterande.

(Ja jag snarkar också)

Tredje dagen, 22 maj

Efter frukosten drog vi ner till poolen och solade och badade, vädret var riktigt gött men poolen var lite kallare.
Vi stekte efter den grad man förmådde. Vissa mer, undertecknad mindre. Emil som tävlar på eftermiddagen
låg och tryckte rätt gött. Mycket kängor och det hållet men för att citera.

“You don’t call retarded people retards. It’s bad taste. You call your friends retards when they’re acting retarded.”

Emil tävlar på eftermiddagen och det är ungefär det vi hinner med. Käk efter tävlingen och Jönssonligan på kvällen, go jävla film.

Snarkningar även denna natten, jag tänker väll eftersom att jag ska tävla imorgon, nej jag tänker inte låta detta jävla möget förstöra min tävling och skakar sedan om emils säng för kung och fosterland. Sov därefter hela natten utan störningsmoment

Fjärde dagen även tävlingsdag, 23 maj

Tävlingsdag så det blev det stora fokuset. Invägning på morgonen, hade ätit lite innan bara för att få lite mer energi efter 3 dagar med en mage som kan liknas vid bästa lackeringsutrustning direkt importerat från biltema. Väger in på väldigt väldigt lätta 88,15kg och känner en viss oro bara av detta eftersom att jag för en vecka sedan vägde 90,5 på morgonen och låg väldigt bekvämt där. Tänkte inte så mycket mer på det, träningen inför hade gått bra och jag hade gjort bra maxreps och bättre singlar. En riktigt vass på 200. 

Uppvärmningen rullar på bra, ett gäng finnar sitter och kollar på och försöker att sno alla branschhemligheter vi har. Går in på 190 eftersom att det är det som behövs för att ligga rätt till taktiskt, klarar det, blir sedan 195 i andra av exakt samma anledningar och klarar det med. I detta skedet behöver jag lyfta 197,5kg i sista baserat på vad de andra har valt, men jag ligger sist i lyftordningen med en placeringshållare så det är bara och vänta och se. Yulong som hotar mig om guldet får upp sin sista bänk på 197,5 men får den underkänd på grund av rumplyft. Jag får därmed fritt spelrum att välja vad jag vill gå på. Däremot behöver det gå snabbt eftersom att jag är lagd på samma vikt nu och lyfter efter Yulong. När stången är färdigklovad och mitt namn ropas upp går det inte längre och ändra sin vikt. Detta är om ungefär 10 sekunder och Lind ropar tvärs över arenan vad jag vill ha och av någon anledning blir det 205. Varför är väll lika enkelt som svårt och förklara. Extremt osugen på allt annat och eftersom att det inte spelar någon roll för placering kan man göra en hailmary. Bommar 205an vilket är synd men kanske inte så förvånande med tanke på förutsättningarna. 

Jag är nöjd med att ha vunnit även om att jag inte i sig bryr mig särskilt mycket om varken titel eller medalj. Jag gjorde det jag skulle och är nöjd med det, sen själva resultatet är inte vad jag tror att det hade kunnat bli om allt hade varit som det skulle. Det är dock en del av charmen med att tävla internationellt och alla andra har samma förutsättningar. och några torrra jävla matlådor med kyckling och ris kommer jag inte äta oavsett vad som sker. Över min döda jävla kropp.

Efter tävlingen blir det lite käk och sedan det sedvanliga cruisinget. Det börjar med lite gött på rummet och bara ligga och jäsa. Dumma som vi är ligger vi med en öppen blakongdörr. Det får vi betala för och en apjävel hoppar över våra huvuden, kubbar in och snor socker från kaffe och te grejset som brukar finnas på hotellrum.

Efter detta bär det av mot någon form av bar/nattklubb, konceptuellt oerhört virrigt ställe, dansgolv, bar och biljardbord på ungefär samma ställe, ja ni förstår själva. Det var däremot en hel del folk där vilket var trevligt. Allt från öbor av blandat slag till norrmän. Gött häng var det i alla fall och efter x antal redbull vodka och shots bär det av till ett hotellrum. Stökigt ett tag sedan dör det rätt snabbt och det var ungefär den dagen.

Femte dagen, 24 maj

Dagen D, samtliga seniorer ska tävla och förhoppningsvis ska goa vikter skyfflas. Mer eller mindre bakfulla varierande i logarimtisk skala vandrar vi ner till arenan. Tävlingarna går med blandat resultat för svenskarna. Det sjukaste under dagen var nog dock Kodamas 230,5kg bänk i 83an. Efter detta vankades bankett och en snabb tur om områdets spritbutik var nödvändig.

Kvällen började i mitt och Emils rum med lite och dricka och sedan gick det vidare till banketten där lite mat inmundigades och lagplaketter delades ut. Gaston var lika munter som vanligt. Sedan bar det av tillbaka till mitt och Emils rum för fortsatt galej. Efter en stund på rummet blev det ner till den konceptuellt förvirrande nattklubben där vi träffade övriga nationer. Sen blev det natta.

Sjätte dagen, 25 maj

Även dagen för hemgång, transferbussen är försenad och ett tag tror jag vi alla övervägde att vi kommer  bli sydafrikaner istället. Innan detta käkades det lite lunch och man tog in de sista timmarna av Sydafrika. Väl på flygplatsen så gick det undan på grund av den försenade bussen. Trots detta hann vi äta lite innan vi steg på planet. 

Som vanligt, riktigt kul och åka på sådana här resor. Kul och skriva ner allt så man inte glömmer bort det.  Har tänkt att jag borde skriva ut texterna så de finns kvar oavsett. Ja, det var väll allt. På återseende! 

PS, jag skrev en text om EM i Budapest den kan ni läsa här (den är bättre): https://www.bankpress.nu/anslagstavla/v-31-bankpress-em-22-08-03/

Vill du följa min tränings journal så kan du göra det genom att bli medlem på bänkpress.nu HÄR

Axel Samuelsson