700 KG TOTAL
Del 1 – Andra försöket

(bild från KM på KAK, hade ingen från tävlingen i texten)

Nu spolar vi fram bandet 6 månader från förra tävlingen (11/12-21) till 15e Maj 2022, Serie 1 i Forshaga.
Mitt i pluggandet till PT/Rehab/Prehabtränare, bestämde mig för att testa en lite radikalare typ av programmering för underkroppen. Hittade en snubbe som heter Mike Bartos på youtube, en amerikansk strongman/markdemon. Han la fram i diverse texter, samt ett exempelprogram, hur han brukar rotera sina pass bortom veckans gränser, kan man säga. Exempelvis så hade han 6 olika pass som körde 2 gånger i veckan, så vecka 1 kör man pass A+B, sen vecka 2 C+D osv.

Eftersom jag tidigare dragit på mig rejält med ont i knäna och inte fått bukt med det så var det väldigt lockande att inte behöva böja varje vecka. Än mer att bara ett av passen var tung böj, vilket var värst. Efter en massa velande och funderande bestämde jag mig för att köra fem olika pass istället för hans sex (tog bort ett böjfokuserat pass), det såg då ut såhär:
Pass A: Pausböj och Rumänska mark
Pass B: Speedmark mot Svart Band 10-15×1 och Box Jumps
Bass C: Tävlingsböj 1×2 @7 och lite backoff sets samt good mornings
Pass D: Böj utan utrustning alls 8×5, startade på 110kg, ryggresningar+vikt
Pass E: Tunga Marksinglar, började på 10st singlar och sänkte sets/ökade vikt över vågen till 8×1 och 6×1 samt lite lätt volym efter.

Detta innebär alltså att eftersom jag kör underkropp torsdagar och söndagar så tog det 2.5 vecka (17 dagar) innan jag såg samma pass igen. Det låter extremt på papper, och jag hade absolut stora tvek när jag började. Men jag tänkte att jag hade inget att förlora, i mitt fall så hänger marken alltid med mer eller mindre. Jag är ganska byggd för den, långa armar, kort torso, envist sinne.
I kombination med detta så hade jag även en del tur i att de som gick massage-delen i kursen jag läste behövde offer klienter att testa vad de lärt sig på, så jag fick en ganska genomgående ryggmassage varje vecka de sista fem veckorna innan tävlingen. Det hjälpte ganska mycket, upplevde jag.

Träningen gick kanon, samtliga pass kändes som att man var fräschare efteråt än innan i princip. Nervös över böjen, men knäna höll ut. Smärtan försvann några veckor in i programmet.
Avslutade cykeln med att återigen göra en 1×2 på 220kg, som förra cykeln, ungefär lika lätt/tungt. Bestämde mig för att 215 blir en bra ingång efter det.
Marken likaså, lite nervös över att träna så ”lätt” enbart. Sista tunga var 272.5kg, 6 singlar, över två veckor ut från tävlingen. Bestämde mig för att gå in på 280kg efter det passet.

Nu kanske det är dags att prata bänk då, det lilla som finns att säga. Jag provade otroligt många olika saker mellan förra tävlingen och denna. Lite för många för att ens skriva ner känner jag.
Det viktiga som händer under cykeln var i alla fall att jag återintroducerade speedbänken halvvägs in i cykeln innan tävlingen. Innan det var det ganska hög volym på varje pass, några 8×8 och 10×10 pass i både vanlig bänk och golvpress.
Så när jag väl bytte tillbaka till min ”vanliga” mall (högreps måndag/speed onsdag/tyngre freda) så lossnade rosten ganska bra. Jag missade även några bänkpass pga just massagen, blev tillsagd att inte träna samma dag. Det tror jag i retrospekt enbart var bra, för återhämtningen sköt i taket. Mentalt var det också ganska skönt att inte behöva stressa över just det lyftet som oftast sviker mig på tävling. Bestämde mig för att gå in på 142.5kg och sen se vad som sker, inget mer med det.

Tävlingen i sig då! Sömnen gick bra. Styrkan fanns där, trycket var på plats. Smärtan i allt var borta. Människorna var trevliga, klovarna snabba.
Det fanns inga ursäkter för att inte prestera, helt enkelt.
Jag börjar tävlingen med att bomma min första böj på tävling någonsin, på djupet. 2-1.
Följer upp det med att ändå höja till 227.5kg (eftersom 215 var superlätt) och sätta den, 3 vita.
Sen taggar man till rejält i sista, höjer till 240kg, pb med 5kg om det lyckas. La stången lite högre upp än jag brukar, eftersom man är dum när man är taggad. Den rullade upp i nacken när jag kom ner mot botten, så jag panik-vände innan jag kom hela vägen ner. 3 röda, en hemläxa att ta med sig. Lugn och fin, idiot.

Så efter ha bommat inte bara en, men två böj på tävling för första gången i karriären, så var det dags för bänk. Humöret var faktiskt inte så illa efter bommandet, var mest glad att böjen var över faktiskt.
Bänken kändes som vanligt vill jag minnas, inte tung, inte lätt. Värmde på den nya eleikobänken vilket kanske bidrog lite till att det bara kändes sådär. Men!
Ingångsvikten flög upp. ER-bänken var bra mycket trevligare, höjde till 152.5kg i andra.
Även den flög upp, nemas problemas. Höjde till 160kg i sista.
Extremt stabilt lyft, för att vara mig. Stången blev inte ens sned. Magiskt. 3 vita på samtliga lyft.

Marken då. ”Min grej”. Nervös.
Hade inte lyft tyngre än 272.5 på månader, och ingången var 280kg. Värmde upp till 260 innan jag skulle gå ut, kändes okej. Bult-Johan sa att den va asbra. Vi kör på det.
280kg flög upp bekvämt, inga problem. Höjer till 300kg.
Även den, inga problem. Ser ut som det ska. Höjer till 310kg, pb med 2.5kg. Egentligen 10kg, eftersom jag inte skulle fått 307.5 den tävlingen, den var objektivt ful.
Manowar på högsta volymen i hörlurarna, går ut och sprätter upp den. Vill påstå att det fanns lite mer till och med.

PB i bänken.
PB i marken.
Katastrof i böjen.
Nuvarande total: 697.5kg
Tävling går att se här: https://www.instagram.com/p/Cdlg3O-opkT/

Så nära man kan komma utan att faktiskt lyckas. Hade jag fått med mig böjen hade totalen legat på 710kg, och det handlade verkligen inte om styrka utan om tekniskt slarv.
Planen för nästa total var solklar, kör om en lite modifierad version av samma träningscykel, fokusera på att böja till djup och att göra setupen korrekt.
Och förtjäna en medalj på distriktmästerskapen på hemmaplan i November, DM i Karlstads Atletklubb.

Martin Lindby-Aas